Statistik över pensionstagarna i Finland
Statistiken över pensionstagarna i Finland innehåller uppgifter om samtliga arbetspensions- och folkpensionstagare, nypensionerade och pensionsutgiften. Uppgifter om pensionstagare bosatta i Finland och pensionstagare bosatta utomlands framställs separat. Statistiken produceras i samarbete med FPA.
Genomsnittlig totalpension 1 716 euro
År 2019 var den genomsnittliga totalpensionen för pensionstagarna 1 716 euro i månaden och medianpensionen 1 497 euro i månaden. Männens medelpension var 1 937 euro i månaden och kvinnornas 1 533 euro i månaden, dvs. ca femtedel mindre än männens.
Hälften av pensionärerna fick mindre än 1 500 euro i månaden i pension. Av dem var nära två tredjedelar var kvinnor. Pension på över 3 000 euro betalades till åtta procent av pensionstagarna. En klar majoritet av dem var män.
I slutet av år 2019 fanns det 195 000 sjukpensionstagare i Finland. Deras andel av befolkningen i arbetsför ålder var 6 procent. För tio år sedan, år 2009, fick 263 000 personer sjukpension och deras andel av befolkningen i arbetsför ålder var 8 procent. På tio år har antalet således sjunkit med en fjärdedel (26 %) och befolkningsandelen med 2 procentenheter.
Andelen som fick sjukpension av befolkningen i åldern 16–64 år var minst på Åland (3,4 %), i Nyland (3,9 %) och i Österbotten (4,8 %). Andelen var störst i Kajanaland (9,1 %). Utöver Kajanaland fick över 8 procent av befolkningen i arbetsför ålder sjukpension också i Södra och Norra Savolax (8,5 %) och i Lappland (8,1 %).
Läs mer:
Tabeller i databasen:
- Antalet pensionstagare
- Antalet nypensionerade
- Storleken av pensionstagares pension
- Storleken av nypensionerades pension
- Pensionstagarnas befolkningsandel
- Pensionstagare bosatta utomlands
Läs mer i PSC:s och FPA:s nya e-publikation:
Fråga statistiktjänsten:
Statistik över pensionstagarna i Finland
Producent: Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten
Statistikens webbsida: Samtliga pensionstagare
Ämnesområde: Social trygghet
Statistiken ingår i Finlands officiella statistik (FOS): Ja
Beskrivning
Statistiken ger en helhetsbild av Finlands arbets- och folkpensionstagare.
Datainnehåll
Statistiken innehåller uppgifter om arbetspensions- och folkpensionstagare samt nypensionerade.
Uppgifter om pensionstagare bosatta i Finland och pensionstagare bosatta utomlands framställs separat.
Klassificeringar
Pensionssystem, pensionsslag, storleken på pensionen, pensionstagarens kön, ålder och nationalitet, bosättningsland; sjukdomsklassificeringen ICD-10, regionklassificering: kommun, landskap
Datainsamlingsmetoder och informationskälla
Statistiken grundar sig på Pensionsskyddscentralens och FPA:s register.
Uppdateringsintervall
En gång om året.
Tid för färdigställande eller publicering
Uppgifterna för statistiken utkommer på våren följande år och för de nypensionerades del senare. Noggrannare tidpunkt anges i Publiceringskalendern.
Tidsserie
Uppgifterna i statistiken finns att få från och med år 1981. Statistiken har kompletterats med uppgifter om nypensionerade från och med år 2001.
Tidsserierna i statistiken är i huvuddrag jämförbara. Uppgifter om tidsseriernas jämförbarhet finns i statistikens kvalitetsbeskrivning under punkten Uppgifternas samanvändbarhet och jämförbarhet.
Ämnesord
socialförsäkring, pension, arbetspension, folkpension, ålderspension, sjukpension, arbetslöshetspension, specialpension för lantbruksföretagare, deltidspension, familjepension, nypensionerad
Begrepp
Pensionstagare
Pensionstagare är en person som får egen eller familjepension på statistikårets sista dag. En och samma person kan samtidigt få pension med stöd av flera pensionslagar och enligt flera pensionsslag.
Pensionstagare med egen pension omfattar alla som får ålderspension, partiell förtida ålderspension, sjukpension, arbetslöshetspension, deltidspension och specialpensioner för lantbruksföretagare.
Samtliga pensionstagare inbegriper dem som får egen pension och också dem som får familjepension.
Som pensionstagare med både FPA-pension och arbetspension klassificeras personer som får pension enligt tabellrubriken ur båda systemen. Till exempel i tabellen över sjukpension ska det vara fråga om sjukpension enligt båda systemen.
Nypensionerade
Som nypensionerade betraktas personer som under statistikåret har börjat få egenpension (annan än deltidspension eller partiell ålderspension). Dessutom förutsätts det att personen inte har fått egenpension (gäller inte deltidspension och partiell ålderspension) på åtminstone två år.
En person anses ha gått i pension enligt arbets- eller folkpensionssystemet det år då han eller hon går i pension enligt respektive system. Av alla nypensionerade förutsätts att de inte har fått pension enligt någotdera systemet på två år.
De som har gått i deltidspension och partiell ålderspension betraktas inte som nypensionerade, dvs. de är inte med i siffrorna om samtliga nypensionerade. Dessa personer tas med i siffrorna om nypensionerade först det år då de börjar få någon annan egenpension.
Faktorer som beskriver pensionstagarna
Ålder
Pensionstagarens ålder är ålder i slutet av statistikåret. En nypensionerad persons ålder är i regel personens ålder när pensionen börjar. Vid beräkningen av andelen som gått i pension per åldersgrupp används personens ålder vid utgången av statistikåret.
Genomsnittsåldern är det aritmetiska medeltalet av personernas ålder.
Medianåldern är den mittersta observationen i materialet och innebär att hälften är yngre och hälften äldre än detta.
Genomsnittlig pension
Pensionen kan bestå av arbetspension, FPA-pension, anknytande pensioner enligt tryggheten med tanke på särskilda risker eller garantipension. Genomsnittlig pension är det aritmetiska medeltalet av bruttopensionerna.
Egenpensionstagares genomsnittliga egenpension innehåller eurobeloppet av personens egenpensioner (bortsett från deltidspensioner och partiella ålderspensioner). Egenpensionen för de nypensionerade räknas som genomsnittet av pensionerna som började under året och som var i kraft under årets sista dag. I beräkningen finns alltså inte med sådana pensioner som började under året men som också upphörde under samma år.
Egenpensionstagarnas genomsnittliga totalpension inkluderar utöver de ovan nämnda också familjepensionernas belopp och beloppet av garantipension, barntillägg och fronttillägg som FPA betalar.
Familjepensionstagares genomsnittliga familjepension innehåller endast familjepensionens eurobelopp och den genomsnittliga totalpensionen alla förmåner som betalas som pensioner till familjepensionstagaren.
Sjukdom
Sjukpensionstagare och nypensionerade med sjukpension statistikförs efter sjukdom utgående från den huvudsakliga sjukdom som utgör grund för pensionen. Uppgifterna om sjukdom bygger i första hand på diagnosen inom arbetspensionssystemet.
Om sjukdomarna anges huvudgrupperna och några centrala undergrupper.
Sjukdomsdiagnoserna och de motsvarande koderna grundar sig från och med år 1996 på den internationella ICD-10-sjukdomsklassificeringen. Sjukpensioner som beviljats före 1996 grundar sig på den tidigare ICD-9-klassificeringen. Koder som följer den gamla klassificeringen har så exakt som möjligt placerats i klasser enligt den nya klassificeringen.
Regionindelning
Landskapen indelas enligt den regionklassificering som är gällande vid utgången av statistikåret. Personens bosättningskommun är den kommun som personen är bosatt i den sista dagen av statistikåret. Uppgifterna om bosättningskommun fås från FPA:s befolkningsuppgifter.
I statistiken klassificeras bosättningsländerna enligt den landsklassificering som är gällande vid utgången av statistikåret. För pensioner som betalats utomlands är personens bosättningsland det land som personen är bosatt i den sista dagen av statistikåret. Uppgifterna om bosättningsland fås från FPA:s befolkningsuppgifter, som kompletteras med uppgifter från pensionsanstalterna.
Medborgarskap
En persons medborgarskap definieras enligt det medborgarskap som gäller vid utgången av statistikåret. Uppgifterna om medborgarskap fås från FPA:s befolkningsuppgifter, som kompletteras med uppgifter från pensionsanstalterna.
Befolkningsandel
Pensionstagares befolkningsandel beräknas som i Finland bosatta pensionstagares procentuella andel av dem som är socialförsäkrade av FPA. Praktiskt taget omfattas hela den befolkning som bor i landet, men även finska medborgare som är tillfälligt bosatta utomlands.
Statistik över pensionstagarna i Finland 2019
Statistiken över pensionstagarna i Finland produceras av statistikenheten på Pensionsskyddscentralens (PSC) planeringsavdelning i samarbete med FPA:s grupp för statistik och datalagring vid Fakta- och kommunikationsenheten.
Såväl Pensionsskyddscentralen som FPA är enligt lag skyldiga att föra statistik. I lagen om Pensionsskyddscentralen slås det fast att PSC har som uppgift att föra statistik över sitt verksamhetsområde. Inom PSC är det planeringsavdelningen som gör upp statistiken. I lagen om Folkpensionsanstalten konstateras likaså att det hör till FPA:s uppgifter att bl.a. uppgöra statistik, beräkningar och prognoser.
Framställningen av statistiken finansieras årligen ur Pensionsskyddscentralens och FPA:s medel.
Relevans
Det lagstadgade pensionsskyddet i Finland består i huvuddrag av två lagstadgade pensionssystem, arbetspensions- och folkpensionssystemet. Statistiken över pensionstagarna i Finland ger en täckande helhetsbild av de pensioner som utbetalas enligt arbetspensions- och folkpensionssystemet i Finland. Statistiken samlar de pensioner som en person får från olika håll till en helhet. Statistiken är nästan uttömmande i fråga om det lagstagade pensionsskyddet.
Arbetspensioner sköts inom den privata sektorn av arbetspensionsbolag, -stiftelser och -kassor och inom den offentliga sektorn huvudsakligen av Keva. Pensionsskyddscentralen fungerar som samorgan för arbetspensionssystemet och insamlar bl.a. nödvändiga uppgifter för skötseln av de arbetspensionsärenden som ålagts centralen enligt lag. Folkpensionssystemet sköts av FPA.
Det lagstadgade pensionsskyddet omfattar dessutom förmåner enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, trafikförsäkringslagen, lagen om skada, ådragen i militärtjänst och lagarna om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom. Av dessa pensioner enligt tryggheten med tanke på särskilda risker innefattar statistiksiffrorna endast sådana förmåner som betalas till personer som samtidigt får arbets- eller folkpension. Personer som endast får pension enligt tryggheten med tanke på särskilda risker ingår alltså inte i statistiken. Trafikförsäkringscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen samlar in de uppgifter som behövs för statistiken hos trafik- och olycksfallsförsäkringsanstalterna.
Lagen om garantipension trädde i kraft 1.3.2011. Den garanterar att personer som är bosatta i Finland får en minimipension. Av dem som får garantipension är endast de som samtidigt får garantipension vid sidan av arbets- eller folkpension med i denna statistik. Personer som endast får garantipension ingår inte i statistiken. FPA sköter om utbetalningen av garantipensionen.
Utöver de lagstadgade pensionerna innefattar statistiken även frivilligt registrerat tilläggspensionsskydd som arbetsgivarna bekostar. Frivilligt oregistrerat tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren bekostar ingår däremot inte i siffrorna i denna statistik, och inte heller sådant frivilligt pensionsskydd som bekostas av personerna själva.
Statistiken innehåller uppgifter om antal, medelpensioner och fördelningen av pensionernas storlek bland personer som fick pension i slutet av året. Dessutom innehåller den uppgifter de nypensionerade under året.
I statistiken används följande klassificeringar: pensionssystem, pensionsslag, pensionstagarens kön och ålder, pensionens belopp, regional indelning, medborgarskap samt sjukdomsgrupp (i fråga om sjukpensioner).
Statistiken riktar sig till beslutsfattare, planerare och forskare samt specialister inom pensionsområdet. Informationen torde intressera också medier, pensionärsorganisationer och andra som behöver information om ämnesområdet.
Noggrannhet och tillförlitlighet
Uppgifterna i statistiken grundar sig på ett totalmaterial om de pensioner som utbetalats av FPA och arbetspensionssystemet och om pensionstagarna. Uppgifterna i statistiken sammanställs ur datalagret för den gemensamma statistiken (pensionstagarna) och ur statistikregistret över nypensionerade (nypensionerade).
Datalagret för den gemensamma statistiken innehåller information om alla som fått pension enligt arbetspensions- eller folkpensionssystemet på årets sista dag och om den årliga pensionsutgiften. I statistikregistret över nypensionerade finns uppgifter om alla pensioner som börjat under året. PSC och FPA upprätthåller dessa statistikregister tillsammans.
I datalagret för den gemensamma statistiken har uppgifterna om arbetspensioner (inkl. gamla statliga arbetspensioner) hämtats ur PSC:s grundstatistikregister och uppgifterna om FPA-förmåner ur statistikregistret för FPA:s pensionsförmånsbestånd (inkl. garantipensioner). Ur FPA:s pensionsdatabas fås militärskadepensioner och militärolycksfallspensioner samt arbetspensioner enligt de s.k. gamla stadgorna (exkl. gamla statliga arbetspensioner). Ur material som Trafikförsäkringscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen årligen skickar fås pensionerna enligt trafikförsäkrings- och olycksfallsförsäkringslagen.
Uppgifterna i statistikregistret över nypensionerade har sammanställts ur PSC:s pensionsregister och FPA:s statistikregister över pensioner.
Uppgifterna i PSC:s grundläggande statistikregister fås ur PSC:s pensionsregister, dit uppgifterna förmedlas från arbetspensionsanstalterna som fattar pensionsbesluten. Pensionsregistret sköts av Arek Oy, som pensionsförsäkrarna och PSC äger gemensamt. PSC:s avdelning för registertjänster ansvarar för innehållet i pensionsregistret. Pensionsregistrets hanteringssystem innehåller dataverifieringsfunktioner och logikkontroller där programmet kräver att uppgifterna rättas eller kontrolleras. Felmeddelandena kan också vara anmärkningar, som inte förhindrar att beslutet registreras.
Uppgifterna i FPA:s statistikregister grundar sig på pensionsbeslut som FPA:s byråer och centralförvaltning fattar. På FPA har behandlingssystemen för pensionerna uppbyggts i första hand för utbetalningen av pensionerna. Man eftersträvar att förhindra fel genom ett nära samarbete mellan sakkunniga som ansvarar för förmånerna och för statistiken.
Fel som upptäcks i statistiken rättas omgående på webbplatsen. Om större fel skrivs ett separat meddelande.
Aktualitet och punktlighet
Statistiken över pensionstagarna i Finland publiceras en gång om året. Publiceringstidpunkten finns i publiceringskalendern på PSC:s webbplats www.etk.fi/statistik och på FPA:s webbplats www.fpa.fi/statistik. Uppgifterna i statistiken är slutliga uppgifter.
Samanvändbarhet och jämförbarhet
Statistiken har getts ut sedan 1981. Den har från första början beskrivit antalet personer som får pension från arbets- och/eller folkpensionssystemet och medelpensioner. Statistiken har utökats med uppgifter om pensionsutgiften år 1995. Flera lagändringar har under denna tid gjorts i båda pensionssystemen och statistikens omfattning har varierat under årens lopp. Statistiken i tidsserierna är i huvuddrag jämförbara.
Bland annat följande ändringar inverkar på jämförbarheten av tidsserierna:
- År 1991 kompletterades statistiken genom att inkludera SOLITA-pensionernas belopp i pensionerna för de personer som får arbets- och/eller folkpension. SOLITA-pensionerna är med i medelpensionerna och i pensionernas fördelningar efter storlek. De är primära sett till arbets- och folkpensionen, så tillskottet kompletterar dessa personers pensionsskydd avsevärt.
- År 1996 infördes ett nytt begrepp, ”egenpensionstagare”, som motsvarade det tidigare begreppet ”egen- och/eller specialpensionstagare”.
- Från och med början av år 2001 betalade man inte längre folkpensionens basdel. Förändringen ändrade inte på det totala antalet pensionstagare, men den flyttade en del av dem som får både arbets- och folkpension till gruppen med endast arbetspension. Slopandet av basdelen berodde på att folkpensionen ändrades till att bli arbetspensionsavhängig i början av år 1996, då folkpensionen inte längre beviljades utan tilläggsdel. Före 1.1.1996 minskades löpande folkpensioner utan tilläggsdel gradvis i 5 års tid.
- I och med att basdelen slopats, har folkpension som betalats endast som bostads- eller vårdbidrag, barntillägg eller fronttillägg till en pensionstagare sedan år 1996 inte heller räknats som folkpension.
- Sedan år 2008 har begreppet folkpension ändrats så att bostads- eller vårdbidrag för pensionstagare inte längre räknas som pension. Sålunda ingår de inte i siffrorna om pensioner i denna statistik och inte heller i annan statistik om pensioner från FPA. Ändringen minskade lite på pensionernas medelbelopp.
- Från och med år 2011 efter att lagen om garantipension trätt i kraft lades garantipensionens belopp till totalpensionen för de personer som får arbets- och/eller folkpension (inte till egen- eller familjepensionen). Ändringen höjde på totalpensionernas medelbelopp.
Begreppen och definitionerna presenteras på statistikens hemsida.
I statistiken används allmänna standardklassificeringar, t.ex. region- och sjukdomsklassificeringen (ICD-10).
Uppgifterna om arbetspensioner i statistiken överensstämmer med uppgifterna i statistiken Arbetspensionstagare i Finland, som framställts av PSC.
Däremot skiljer sig uppgifterna om folkpensioner från FPA:s pensionsstatistik i fråga om begreppet ”nypensionerad”. I FPA:s statistik används begreppet ”inledd pension”.
Tillgänglighet och tydlighet
Uppgifter om statistiken publiceras på PSC:s webbplats (www.etk.fi/statistik) samt i PSC:s statistikdatabas (tilastot.etk.fi) och i FPA:s statistikdatabas Kelasto (www.kela.fi/web/sv/statistikdatabasen-kelasto).
Beskrivning av statistiken finns på PSC:s webbsida under adressen https://www.etk.fi/statistik.
Närmare uppgifter om statistiken ges av statistiktjänsten inom statistikenheten på PSC:s planeringsavdelning tilastot@etk.fi samt av FPA:s statistiktjänst tilastot@kela.fi.
På andra webplatser:
Beskrivning av pensionssystemet år 2019
Det lagstadgade pensionsskyddet i Finland består av arbetspension, folkpension och garantipension. Utöver det betalas pensioner enligt trafikförsäkringslagen, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt lagarna om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom.
Arbetspensionssystemet omfattar alla som arbetat som anställda, företagare eller lantbruksföretagare och vilkas förvärvsverksamhet uppfyller de minimivillkor som anges i lagen.
Folkpensionen och garantipensionen tryggar försörjningen på en miniminivå, om arbetspensionen är liten eller den inte alls tjänats in. Folkpensionssystemet omfattar alla som är fast bosatta i Finland.
Arbetspensionssystemet
Arbetspension tillväxer av arbete i åldern 17–67 år. För företagare är den nedre gränsen för försäkringsskyldigheten 18 år. Pensionen beräknas utgående från arbetsinkomsten och den åldersavhängiga intjäningsprocenten under respektive år. Pension tillväxer också på basis av vissa oavlönade perioder, t.ex. arbetslöshet eller studier. En person kan samtidigt få arbetspension enligt olika arbetspensionslagar och olika pensionsslag.
Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen poängtalet för arbetspensionsindex och lönekoefficienten. Arbetspensionsindex används för den årliga justeringen i januari av eurobeloppen på de löpande pensionerna. Lönekoefficienten har använts sedan år 2005 för beräkning av pensioner samt för justering av arbetsinkomster, företagarinkomster och gränsbelopp som bestäms i arbetspensionslagarna. År 2019 var arbetspensionsindex 2585 och lönekoefficienten 1,417.
Folkpensionssystemet
Beskrivning av pensionssystemet på FPA:s sida
Finansieringen av pensionerna
Finansieringen av den privata sektorns pensioner inom arbetspensionssystemet grundar sig på försäkringar. Finansieringen är delvis fonderande och delvis baserad på ett fördelningssystem. Systemets utgifter täcks alltså med försäkringsavgifter och ränteavkastning av fonderna. Försäkringsavgiften enligt ArPL och SjPL betalas av arbetsgivaren och arbetstagaren tillsammans. Försäkringsavgiften enligt lagarna om företagarpensioner, FöPL och LFöPL, betalar företagaren helt och hållet själv. Staten bidrar till finansieringen av företagarpensionerna till den del som försäkringsavgifterna och avkastningen av fonderna inte räcker till att bekosta pensionerna.
Finansieringen av den offentliga sektorns pensioner inom arbetspensionssystemet grundade sig på fördelningssystemet till 1990-talet. Det innebar att systemet tog in så mycket arbetspensionsavgifter eller skatter att de löpande pensionerna kunde bekostas. För de kommunala pensionerna svarar kommunarbetsgivarna. För att bereda sig på ökande pensionsutgifter har man sedan år 1988 samlat medel från medlemssamfunden i en s.k. pensionsansvarsfond. Pensionsavgifterna enligt lagen om statens pensioner har insamlats till statens pensionsfond sedan år 1990. Pensionerna betalas inte direkt ur pensionsfonden, utan de betalas ur statsbudgeten. Även inom den offentliga sektorn deltar de anställda i finansieringen av pensionerna genom att betala arbetstagares pensionsavgift.
Pensioner från FPA finansieras av staten.
Pensionslagstiftningen 31.12.2019
Arbetspensionslagstiftningen
Den privata sektorn
ArPL Lagen om pension för arbetstagare
SjPL Lagen om sjömanspensioner
FöPL Lagen om pension för företagare
LFöPL Lagen om pension för lantbruksföretagare
AvStöL Lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare
Offentliga sektorn
OffPL Pensionslag för den offentliga sektorn
OrtKyL Lagen om ortodoxa kyrkan
FB Finlands Banks pensionsstadga
FPA Folkpensionsanstaltens pensionsstadga
Ålands landskapsregerings pensionsstadga
Folkpensionslagstiftningen
FPL Folkpensionslagen
FrMPL Lagen om frontmannapension
UFrL Lagen om betalning av fronttillägg utomlands
Lagarna med tanke på särskilda risker
Med stöd av trafikförsäkringslagen ersätts personskador som orsakats av motorfordon i trafiken. Enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar betalas ersättningar för arbetsolycksfall (som inträffar i arbetet eller på väg till eller från arbetet) och yrkessjukdomar.
Lantbruksföretagarna omfattas av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare. Olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterade sjukdomar som skett under beväringstjänst, civiltjänst eller frivillig militärtjänst för kvinnor ersätts enligt lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom. Olycksfall som skett i krishanteringsuppdrag och tjänstgöringsrelaterade sjukdomar ersätts enligt lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag.
Lagen om garantipension
Garantipensionen garanterar att personer som är bosatta i Finland får en viss minimipension. Garantipensionen utbetalas av FPA och den finansieras av statens medel. Garantipensionerna justeras årligen med folkpensionsindex.
Pensionsförmåner år 2019
Ålderspension
I arbetspensionssystemet kan man gå i ålderspension enligt eget val i 63–68 års ålder. Den nedre åldersgränsen för ålderspension stiger gradvis från 63 år till 65 år med 3 månader för varje åldersklass. Den första åldersklassen för vilken pensionsåldern höjs är den född år 1955.
Inom arbetspensionssystemets offentliga sektor finns fortfarande även möjligheten att i enlighet med tidigare avtal gå i pension vid en s.k. personlig pensionsålder eller en yrkesbaserad pensionsålder. Enligt lagen om sjömanspensioner kan man gå i pension vid den s.k. intjänade pensionsåldern.
Från och med år 2017 har det varit möjligt att ta ut partiell förtida ålderspension i arbetspensionssystemet. För att ha rätt till den ska man vara född år 1949 eller senare och ha uppnått den ålder som fastställts som den lägsta pensionsåldern för partiell ålderspension för sin åldersklass. Personen får inte få annan egen arbetspension när pensionen börjar. Pensionens storlek är enligt personens eget val antingen 25 eller 50 procent av den arbetspension som tjänats in till och med det. En förtidsminskning görs på pensionen, om den tas ut före åldersklassens lägsta pensionsålder. Det ingår inga regler om arbete i partiell ålderspension och personen kan välja att fortsätta arbeta.
Inom folkpensionssystemet är åldersgränsen för ålderspension 65 år. De som fötts före år 1962 kan ta ut folkpensionssystemets ålderspension som förtida. Åldersgränsen är 63 år för dem som är födda före år 1958 och 64 år för dem som är födda åren 1958–1961. Det förtida uttaget minskar pensionen permanent.
Ålderspensionen kan också skjutas upp. Om man i ålderspensionssystemet inte tar ut ålderspension genast vid den lägsta pensionsåldern räknas en uppskovsförhöjning på pensionen. För folkpensionen är åldersgränsen för uppskovsförhöjningen 65 år.
Sjukpension
Sjukpension kan beviljas i arbetspensionssystemet till personer, som har en sjukdom som minskar på arbetsförmågan. Utöver hälsotillståndet beaktas även personens förmåga att bereda sig förvärvsinkomster med sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förväntas kunna utföra, med hänsyn till hans eller hennes utbildning, ålder, tidigare verksamhet, boendeförhållanden och andra jämförbara omständigheter. Inom den offentliga sektorn räcker det med att arbetstagaren på grund av sjukdom, lyte eller skada blivit oförmögen att sköta sitt eget arbete. Om den som söker sjukpension har fyllt 60 år och har förvärvsarbetat länge, betonas arbetsoförmågans yrkesrelaterade natur vid prövningen av rätten till pension.
Arbetspensionsanstalten kan bevilja invalidpension till försäkrade som fyllt 17 år men inte uppnått den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass. Invalidpensionen ändras till ålderspension när pensionstagaren uppnår pensionsåldern. Inom folkpensionssystemet kan sjukpension beviljas försäkrade i åldern 16–64 år.
Inom arbetspensionssystemet förutsätts därtill att arbetsoförmågan kan bedömas pågå minst ett år. Inom arbetspensionssystemet beviljas pension inte till personer i åldern 16–19 år före möjligheterna till rehabilitering har blivit utredda. En person som är bestående blind eller förlamad betraktas alltid som arbetsoförmögen inom folkpensionssystemet.
Sjukpension kan beviljas antingen tills vidare eller som rehabiliteringsstöd på viss tid. Rehabiliteringsstöd beviljas, om man kan anta att arbetsförmågan genom vård eller rehabilitering åtminstone delvis kan återställas. Beviljandet av rehabiliteringsstöd förutsätter alltid en vård- eller rehabiliteringsplan.
Sjukpension kan beviljas till fullt belopp eller som delpension. Full sjukpension beviljas när arbetsförmågan anses vara nedsatt med minst 3/5 och delpension när arbetsförmågan anses vara nedsatt med 2/5–3/5. Delpension är hälften av full sjukpension. Sjukpension i form av folkpension beviljas inte som delpension.
Inom arbetspensionssystemet kan sjukpensionen beviljas också som arbetslivspension, om den pensionssökande har bakom sig ett arbetsliv med minst 38 år i ett ansträngande och slitsamt arbete. Dessutom krävs arbetsoförmåga, men på lindrigare grunder än i normal sjukpension. De första arbetslivspensionerna började år 2018.
Deltidspension
Deltidspension beviljades inom arbetspensionssystemet åren 1987–2016 till arbetstagare som gick från heltidsarbete till deltidsarbete.
Familjepension
Familjepension kan betalas efter förmånslåtarens död till barn, den efterlevande maken eller förmånslåtarens tidigare make.
Ett barn har rätt till familjepension om barnet inte har fyllt 18 när förmånslåtaren avlider. Inom folkpensionssystemet kan även ett 18–20-årigt barn vara berättigat till barnpension, om han eller hon studerar på heltid eller deltar i yrkesutbildning (s.k. studiepension). Barn som är berättigade till familjepension är förmånslåtarens egna barn, den efterlevande makens barn, den efterlevande registrerade partnerns barn eller adoptivbarn.
Familjepension kan beviljas en efterlevande make, vars äktenskap har ingåtts innan förmånslåtaren fyllde 65 år och som har eller har haft ett barn tillsammans med förmånslåtaren. Om det inte finns ett gemensamt barn, förutsätts att äktenskapet har ingåtts innan den efterlevande maken fyllde 50 år, att äktenskapet varat minst fem år och att den efterlevande maken hade fyllt 50 år innan förmånslåtaren avled. Inom arbetspensionssystemet kan pension även beviljas efterlevande make som är under 50 år, om den efterlevande maken hade fått sjukpension utan avbrott i minst tre år före förmånslåtarens död. Ovan nämnda förutsättningar gäller också en efterlevande registrerad partner.
Inom arbetspensionssystemet kan familjepension också beviljas förmånslåtarens tidigare make eller tidigare registrerade partner, om förmånslåtaren vid sin död var skyldig att betala underhåll till den tidigare maken eller partnern.
Specialpensioner för lantbruksföretagare
Specialpensionerna för lantbruksföretagare är avträdelsepension och avträdelsestöd. Avträdelsepensioner beviljades åren 1974–1992 och avträdelsestöd åren 1995–2018.
Avträdelsepension betalas livet ut. Grundbeloppet i avträdelsestöd som beviljas efter år 2007 ändras till ålderspension när pensionstagaren fyller 63 år. Stödets kompletteringsdel betalas till och med 65 års ålder.
Specialpensioner för lantbruksföretagare betalas endast inom arbetspensionssystemet för den privata sektorn.
Garantipension
Garantipension kan beviljas personer som får pension som berättigar till garantipension (ålders-eller sjukpension, avträdelsestöd eller pension enligt lagarna om tryggheten med tanke på särskilda risker) och vilkas sammanlagda pensionsinkomster understiger inkomstgränsen för rätten till garantipension. Garantipensionens belopp påverkas av alla pensioner från Finland och utlandet, inklusive familje- och avträdelsepensioner.
Garantipension kan också beviljas invandrare som har fyllt 65 år eller vid 16 års ålder om personen är arbetsoförmögen enligt folkpensionslagen. Invandrare kan dock inte få garantipension enbart på grund av blindhet eller rörelsehinder. En förutsättning för pensionen är att personen har bott i Finland i minst 3 år efter att ha fyllt 16 år. Garantipension betalas inte till personer som är stadigvarande bosatta utomlands.
Ändringar av folkpensions- och arbetspensionslagstiftningen sedan år 1980
1980
Åldersgränsen för arbetslöshetspension sänktes till 55 år.
Folkpensionsreformens första etapp, dvs. I A: ändringar i pensionernas struktur och i fastställandet av pensionerna.
Nya ålderdomsstöd beviljades inte längre.
1981
Folkpensionsreformens etapp I B: ändringar i fastställandet av pensionen.
1982
Dagpenningen enligt sjukförsäkringslagen blev primär i förhållande till arbetspensions-systemets sjukpension.
Den 1 juli trädde lagen om förtidspension för frontveteraner i kraft inom arbetspensions-systemet. På basis av den nya lagen kan i Finland bosatta män som har frontmannatecken beviljas förtidspension för frontveteraner.
Den 1 september fick även kvinnor rätt till frontmannapension inom folkpensionssystemet. Frontmannapension utbetalas till kvinnor på samma grunder som till män.
1983
Folkpensionsreformens etapp II A: förvärvsinkomsterna inverkar inte längre på folk-pensionens tilläggsdel. Folkpensionens bas- och tilläggsdel blev skattepliktiga.
Inom arbetspensionssystemet fick den 1 juli också kvinnor rätt till förtidspension för frontveteraner.
1984
Folkpensionsreformens etapp II B: ändringar i fastställandet av pensionen.
1985
Folkpensionsreformens etapp III: endast pensionstagarens egna arbetspensioner och med dem jämförbara ersättningar inverkar på folkpensionens tilläggsdel.
1986
Förtida ålderspension och individuell förtidspension fogades till förmånerna inom folkpensionssystemet och arbetspensionssystemet inom den privata sektorn.
Lagen om pension för vissa redaktörer och konstnärer i arbetsförhållande (KoPL) trädde i kraft inom den privata sektorns arbetspensionssystem.
Åldersgränsen för arbetslöshetspension återställdes till 60 år på så sätt att nya åldersgrupper inte mer omfattas av rätten till arbetslöshetspension.
Från den 1 november började extra fronttillägg utbetalas.
1987
Deltidspension infördes inom den privata sektorns arbetspensionssystem.
1989
Vårdbidraget för barn blev en handikappförmån och räknades inte längre som pension.
Den 1 juli infördes förtida ålderspension, individuell förtidspension och deltidspension också inom den privata sektorns arbetspensionssystem.
1990
Den 1 juli trädde en ny lag om familjepension i kraft. Familjepension beviljas enligt de nya reglerna när förmånslåtaren avlidit 1.7.1990 eller därefter. Även änklingar och inom arbetspensionssystemet under vissa förutsättningar även tidigare make fick rätt till efterlevandepension. Inom arbetspensionssystemet särskildes efter-levandepension och barnpension. Efterlevandepensionen ställs nu i proportion till den ekonomiska förlust som förmånslåtarens död medfört, genom att den efter-
levande makens inkomst beaktas när pensionsbeloppet fastställs vid en s.k. pensionsjämkning. Inom folkpensionssystemet utvidgades pensionsrätten för efterlevande make som har vårdnad om barn, medan villkoren för pension till barnlös efterlevande make blev snävare. Åldersgränsen för barnpension höjdes till 18 år. Efterlevandepension och barnpension blev skattepliktig inkomst.
1991
Pensioner som beviljas av Sjömanspensionskassan (SjPL-pensioner) anslöts till arbetspensionssystemets gemensamma ansvarsfördelningssystem.
1993
Inom arbetspensionssystemet trädde lagen om arbetstagares pensionsavgift i kraft.
Inom den privata sektorn trädde lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare (AvEL) i kraft.
Inom den offentliga sektorn ändrades den allmänna pensionsåldern för nya anställningar till 65 år.
1994
Åldersgränsen för individuell förtidspension höjdes från 55 år till 58 år för personer födda efter år 1939.
Den som får individuell förtidspension kan återgå till förvärvsarbete utan att förlora sin rätt till pension. Beroende på inkomsternas storlek kan pensionen betalas ut till halva beloppet eller avbrytas och lämnas vilande.
Åldersgränsen för deltidspension sänktes inom den privata sektorn från 60 år till 58 år, som är den åldersgräns som tillämpas inom den offentliga sektorn.
Villkoren för arbetslöshetspension blev strängare och folkpensionssystemets regler för arbetslöshetspension ändrades så att de överensstämmer med arbetspensionssystemets regler.
Inom arbetspensionssystemet höjdes den årliga intjäningsprocenten för 60–64-åringar till 2,5 procent.
Inom folkpensionssystemet började man kräva en viss bosättningstid i Finland för beviljande av pension. Folkpensionen och familjepension som Folkpensionsanstalten utbetalar ställs i relation till bosättningstiden i Finland.
EES-lagstiftningen trädde i kraft i Finland.
1995
Inom den privata sektorn trädde lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AvSL) i kraft.
1996
Folkpensionen ändrades så att den blev arbetspensionsavhängig. De pensioner som börjat utbetalas före 1.1.1996 och som inte innehöll någon tilläggsdel, upphörde gradvis inom loppet av fem år.
Tidsbunden sjukpension ändrades till rehabiliteringsstöd.
Inom arbetspensionssystemet tog man i bruk två olika APL-index, index för personer i förvärvsaktiv ålder och index för personer i pensionsålder.
Inom arbetspensionssystemet skärptes villkoren för rätt till återstående tid. Samtidigt sänktes intjäningsprocenterna för återstående tid för personer över 50 år så att intjäningsprocenten blev 1,2 procent av lönen för personer i åldern 50–59 år och 0,8 procent av lönen för personer i åldern 60–64 år.
1997
Beviljandet av bostadsbidrag, vårdbidrag och fronttillägg är oberoende av om övrig folkpension beviljas.
1998
Alla anställningar som varar kortare tid än en månad eller där inkomsten inte överstiger minimiinkomstgränsen enligt APL samt allt arbete som privata hushåll låter utföra försäkras enligt KoPL.
Den 1 juli sänktes den nedre åldersgränsen för deltidpension till 56 år. Ändringen gäller till slutet av år 2002.
1999
Från den 1 augusti beviljas inte sjukpension enligt folkpensionslagen till en person under 18 år förrän hans eller hennes rehabiliteringsmöjligheter har utretts.
Från den 1 augusti kan sjukpension enligt folkpensionslagen under vissa förutsättningar lämnas vilande för 6–24 månader.
2000
Åldersgränsen för individuell förtidspension höjdes från 58 år till 60 år för personer födda efter år 1943. Inom den offentliga sektorn kan åldersgränsen vara 58 år också för personer födda åren 1944–1946 och 59 år för personer födda år 1947.
Inom arbetspensionssystemet frångicks kravet på s.k. återstående tid, som anslutits till villkoren för beviljande av arbetslöshetspension år 1944. Till arbetslöshetspensionen fogas inte längre någon pensionsdel för återstående tid, utan den betalas först när arbetslöshetspensionen ändras till ålders- eller familjepension.
Minskningsprocenten för förtida ålderspension sänktes från 0,5 procent till 0,4 procent per månad med vilken pensionen tidigareläggs. Procenten för uppskjutet uttag av ålderspension sänktes från 1 procent till 0,6 procent.
2001
Betalningen av beskurna folkpensioner och maketillägg upphörde 1.1.2001.
2002
Den 1 april höjdes den ålder, före vilken sjukpension enligt folkpensionslagen inte beviljas förrän sökandes rehabiliteringsmöjligheter har utretts, till 20 år.
2003
Åldersgränsen för deltidspension återställdes till 58 år för personer födda år 1947 eller därefter. Samtidigt sänktes ålderspensionstillväxten under tiden med deltidspension.
Individuell förtidspension beviljas inte längre personer som är födda efter 1943. Inom den offentliga sektorn kan individuell förtidspension dock beviljas även personer födda 1944–1947.
2005
Inom arbetspensionssystemet genomfördes en stor reform av arbetspensionslagarna. Allt arbete i åldern 18–67 år, även arbete vid sidan av pension, ger ny pensionstillväxt. Pensionen tillväxer också för tider då den försäkrade inte har fått lön utan vissa sociala förmåner. Den årliga tillväxtprocenten för arbetspension höjdes till 1,9 procent för personer i åldern 53–62 år och till 4,5 procent för personer i åldern 63–67 år.
Samordningen av arbetspensioner slopades.
Reglerna för indexjustering inom arbetspensionssystemet ändrades. Alla pensioner uppräknas med arbetspensionsindex (tidigare index för personer i pensionsålder), oberoende av pensionstagarens ålder. Lönekoefficienten används för justering av förvärvsinkomsterna under den förvärvsaktiva tiden, företagararbetsinkomsterna, gränsbeloppen i arbetspensionslagarna samt fribreven. Halvvägsindex (tidigare index för personer i förvärvsaktiv ålder) används vid pensionsberäkningen i de fall där pensionen beräknas enligt bestämmelser som gällde före 2005.
Arbetstagarens pensionsavgift höjdes från 4,6 procent till 5,8 procent för dem som fyllt 53 år.
Inom arbetspensionssystemet kan man gå i pension efter eget val i 63–68 års ålder. Uppskovsförhöjning kan man få efter 68 års ålder. Förhöjningen minskade till 0,4 procent. Inom folkpensionssystemet behölls åldersgränsen 65 år för ålderspension och uppskovsförhöjning.
Åldersgränsen för förtida ålderspension höjdes från 60 till 62 år. För dem som är födda 1945 bibehölls den tidigare åldersgränsen.
Arbetslöshetspensionen avskaffas småningom. De som är födda före 1950 bibehåller rätten till arbetslöshetspension på tidigare villkor.
Den 1 maj trädde en lag om pensionsstöd för långtidsarbetslösa i kraft. Personer som uppfyller villkoren för erhållande av pensionsstöd för långtidsarbetslösa får ålderspension utan förtidsminskning redan vid 62 års ålder enligt både folkpensions- och arbetspensionssystemet.
2007
Inom privata sektorn trädde det i kraft en ny lag om pension för arbetstagare (ArPL), där de tidigare lagarna on pension för arbetstagare APL, KAPL och KoPL slogs samman.
2008
Ändringar i folkpensionslagstiftningen:
Begreppet folkpension ändrades. Vårdbidrag och bostadsbidrag till pensionstagare räknas inte längre som pension.
Dyrortsklassificeringen påverkar inte längre pensionsbeloppet. Pensionen bestäms enligt den tidigare dyrare kommungruppen.
Gränsen för minsta pension som utbetalas sänktes.
Pensionernas fulla belopp höjdes.
Anstaltsvård minskar inte längre pensionens belopp.
2010
För att göra det lättare för sjukpensionärer att återgå i arbete stiftades en temporär lag som gäller 1.1.2010–31.12.2013. Sjukpensionärer har rätt att förtjäna åtminstone 600 €/mån medan de får pension. Pensionen kan också lämnas vilande för den tid som pensionstagaren arbetar. Inom folkpensionssystemet har det varit möjligt redan tidigare.
Ändringar i arbetspensionslagstiftningen:
Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 60 år. Samtidigt ändrades pensionstillväxten under tiden med deltidspension. Pension tillväxer endast för arbetsinkomster, inte längre för deltidspensionens andel. Ändringarna gäller personer som är födda 1953 eller senare.
I sjukpensioner höjdes pensionstillväxten för så kallad återstående tid i åldern 50–63 år från 1,3 procent till 1,5 procent.
Engångsförhöjningar av pensioner till personer som blivit arbetsoförmögna före 51 års ålder betalades ut för första gången. De vilkas pension har fortgått fem år eller mer utan avbrott får förhöjningen till godo. Ju yngre pensionstagaren var när pensionen började, desto större är förhöjningen. Varje pension förhöjs endast en gång.
Livslängdskoefficienten påverkade pensionerna för första gången. Koefficienten minskar beloppet av begynnande arbetspensioner.
2011
Lagen on garantipension trädde i kraft 1.3. Garantipensionen garanterar att personer som är bosatta i Finland får en viss minimipension.
2012
En långtidsarbetslös person född på 1950-talet och som fyllt 62 år kan under vissa förutsättningar få ålderspension utan förtidsminskning.
2013
Inom arbetspensionssystemet avskaffades möjligheten att gå i förtida ålderspension. Ändringen gällde personer som är födda år 1952 eller senare.
Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 61 år för personer som är födda år 1954 eller senare.
I folkpensionssystemet ändrades den nedre åldersgränsen för förtida ålderspension till 63 år. De som är födda 1951 eller tidigare kan fortfarande få förtida ålderspension vid 62 års ålder.
I folkpensionssystemet kan ålderspension på basis av rätten till arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar beviljas tidigast vid 63 års ålder. Personer födda 1957 och tidigare har fortfarande rätt till ålderspension på basis av rätten till tilläggsdagar vid 62 års ålder.
2014
Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete gäller till utgången av år 2016.
2015
I början av år 2015 trädde en lagändring i kraft, som förpliktar pensionsanstalten att reda ut om den som ansöker om invalidpension har rätt till rehabilitering.
2016
Den nya lagen om sjömanspensioner (SjPL) trädde i kraft. I och med lagen ändrades intjäningsprocenten och arbetspensionsavgifter för att överensstämma med de andra arbetspensionslagarna.
2017
Arbetspensionssystemet reformerades och de centrala ändringarna gällde åldersgränserna för ålderspensionen och intjäningsprocenten.
Den nedre åldersgränsen för ålderspension steg gradvis från 63 år till 65 år. Den första åldersklassen för vilken pensionsåldern höjs är den född år 1955. De som är födda år 1962 är den första åldersklassen vars pensionsålder blir 65 år. De som är födda 1965 är den första åldersklassen vars pensionsålder knyts till den förväntade livslängden.
Om man skjuter upp ålderspensionen över den lägsta pensionsåldern, räknas en uppskovsförhöjning på pensionen.
Pension tjänas in från och med 17 års ålder (tidigare från och med 18 års ålder).
Pension tjänas in från och med 2017 med 1,5 procent av årsarbetsinkomsterna, från vilka arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre tas ut efter 2016. Ett undantag utgörs dock av 53–62-åringarna, som tjänar in pension enligt 1,7 procent till och med 31.12.2025. De som tjänar in pension enligt den förhöjda tillväxten under övergångstiden betalar under motsvarande tid också 1,5 procentenheter mer i arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.
Den partiella förtida ålderspensionen ersatte deltidspensionen. För att ha rätt till partiell ålderspension ska man vara född år 1949 eller senare och ha uppnått den ålder som fastställts som den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass. När pensionen börjar får personen inte få någon annan pension som grundar sig på eget arbete eller avträdelsestöd. Den partiella ålderspensionen är enligt personens eget val 25 eller 50 procent av den arbetspension som tjänats in till och med det. En förtidsminskning görs på pensionen om den tas ut före åldersklassens lägsta pensionsålder. I den partiella ålderspensionen ingår inte bestämmelser om arbete.
Sjukpensionen kan beviljas också som arbetslivspension, om den pensionssökande har bakom sig ett arbetsliv med minst 38 år i ett ansträngande och slitsamt arbete. Dessutom krävs arbetsoförmåga, men på lindrigare grunder än i normal sjukpension.
Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft. I den sammanslogs lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL). Pensionslagen för den offentliga sektorn omfattar också anställda vid Folkpensionsanstalten.
2018
De första arbetslivspensionerna började.
Tidigare publiceringar