Den höjda pensionsåldern skjuter upp pensioneringarna

Förväntad pensioneringsålder för 25- och 50-åringar

År 2019 var den förväntade pensioneringsåldern inom arbetspensionssystemet 61,5 år. Ökningen från året innan var 0,2 år. För 50-åringar steg den förväntade pensioneringsåldern med 0,3 år (63,4 år). Speciellt det att den förväntade pensioneringsåldern för 50-åringar ökat är en följd av att den lägsta pensionsåldern höjts. Åldersgränsen steg nu med tre månader för andra gången. Ändringens inverkan på pensioneringsåldern har motsvarat ungefär det förväntade.

Ändringen av åldersgränsen har också minskat på antalet nya ålderspensionstagare. År 2019 gick 65 000 personer i arbetspension, varav över 44 000 gick i ålderspension. Antalet nypensionerade minskade från året innan med 4 000 personer. Minskningen hänförde sig i huvudsak till 62- och 63-åringarnas ålderspensioneringar.

Antalet-nya-arbetspensionstagare-efter-ålder

År 2019 var den förväntade pensioneringsåldern för 25-åriga män 61,8 år och för 25-åriga kvinnor 61,1 år. Skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioneringsålder har varit liten, men nu har skillnaden ökat: på några år har den blivit 0,7 år med högre förväntad pensioneringsålder för män. Speciellt i början av arbetslivet har kvinnor en litet större risk att bli sjukpensionerade än män och därför är kvinnors pensioneringsålder litet lägre än mäns. I övrigt går män och kvinnor i pension på samma sätt. Mellan pensioneringsåldern inom den privata och den offentliga sektorn finns det ingen betydande skillnad.

Förväntad pensioneringsålder för 25- och 50-åringar

År 25-Åringar 50-Åringar
201060,462,3
201160,562,4
201260,962,7
201360,962,7
201461,262,8
201561,162,8
201661,162,8
201761,262,8
201861,363,1
201961,563,4

Diagram och tabeller:

Läs mer:

Den förväntade pensioneringsålderns utveckling

Pensioneringsålderns snabba stigning till början av 2010-talet har framför allt varit en följd av att pensionsalternativen blivit färre. Både arbetslöshetspensionen och den individuella förtidspensionen har slopats. Samtidigt har ålderspensionen blivit den huvudsakliga vägen till pension och nu går man oftast i pension vid 63 års ålder.

Även flera av de ändringar som genomförts under 2000-talet i åldersgränsen för olika slags pensioner har inverkat på pensioneringsåldern. Den flexibla åldern för ålderspension har gjort det möjligt att gå i oförminskad ålderspension tidigare än förut, men å andra sidan har den gjort det möjligt att fortsätta arbeta längre än förut.

I 2005 års reform steg åldersgränsen för förtida ålderspension till 62 år, dvs. ålderspension kunde tas ut högst ett år i förtid. Efter år 2014 har förtida ålderspension inte längre beviljats dem som är födda år 1952 eller senare.

Beviljandet av deltidspension upphörde år 2016, och då förutsattes 61 års ålder för att kunna få den. För dem födda 1953 eller tidigare var åldersgränsen 58 år.

Även specialpensioner för lantbruksföretagare har dragits in. Vid millennieskiftet pensionerades 1 500 personer årligen med specialpensioner för lantbruksföretagare, men år 2019 hade antalet sjunkit till under 200. Av specialarrangemangen har avträdelsestödet som sista upphört, det beviljas inte längre enligt de nuvarande reglerna.

Före 2017 års pensionsreform såg det ut som om pensioneringsåldern hade stannat upp, men efter reformen har situationen förändrats. Speciellt höjningen av den nedre gränsen för ålderspension gör nu att pensioneringarna senareläggs. Den förväntade pensioneringsåldern för både 25- och 50-åringarna har ökat med över två år från nivån före 2005 års pensionsreform, och en fortsatt ökning är att förvänta.

Synpunkter på den kommande utvecklingen

Efter 2017 års reform stiger den nedre gränsen för ålderspension åldersklassvis med tre månader i taget, så att den lägsta pensioneringsåldern för dem födda år 1955 är 63 år 3 månader och den lägsta pensionsåldern för dem födda 1962 är 65 år. I fjol steg åldersgränsen till 63 år 6 månader. Det att den förväntade pensioneringsåldern börjat stiga har visat att lagändringen klart lett till att pensioneringen senarelagts.

Under de kommande åren beror utvecklingen av pensioneringsåldern utöver höjningen av den lägre gränsen för ålderspension också på utvecklingen av antalet sjukpensioner. Finländarnas förbättrade hälsa borde minska på arbetsoförmåga och således höja på pensioneringsåldern. År 2018 vände ändå de sjukpensionerades antal uppåt och fortsatte att öka kraftigare år 2019. Det är naturligt att en höjning av pensionsåldern har ökat och kommer att öka antalet nya sjukpensioner nära pensionsåldern. Däremot är det särskilt oroande att antalet nya sjukpensionärer under 40 års ålder har ökat.

I 2017 års pensionsreform ändrades också bestämningsgrunderna för pensionen genom att kombinera intjäningsregler och tekniken för uppskovsförhöjning på ett nytt sätt. Det här inverkar speciellt på incitamenten för arbete bland dem som uppnått pensionsåldern. När kännedomen om uppskovsförhöjningens inverkan ökar, kan det få finländarna att fortsätta arbeta allt längre.

Den förväntade pensioneringsåldern påverkas också av de avvikande pensionsåldrarna inom den offentliga sektorn. Å ena sidan minskar antalet personer som har rätt till lagstadgad pension vid en lägre pensionsålder, å andra sidan är den personliga pensionsåldern för många högre än den nuvarande nedre gränsen på 63 år för ålderspension. Det här är en följd av samordningen av den offentliga sektorns nya och gamla pensionslagar.

År 2017 togs en ny pensionsform i bruk, partiell förtida ålderspension, som går att ta ut från och med 61 års ålder (för dem födda år 1964 stiger den nedre åldersgränsen till 62 år). Med hjälp av den kan arbetsmängden under de sista arbetsåren trappas ner utan märkbar minskning av inkomsterna. Många som tagit ut den här nya formen av pension fortsätter att arbeta. Om arbetet fortsätter över pensionsåldern kan pensioneringen senareläggas.

I fjol valde över 12 000 personer den här nya pensionen. Den partiella ålderspensionen inverkar ändå inte direkt på den förväntade pensioneringsåldern, eftersom de som valt den inte ses som pensionerade. Om de som valt det pensionsslaget i stället skulle ha ansetts vara pensionerade, skulle den förväntade pensioneringsåldern i fjol har varit 0,2 år lägre än den verkliga.

En högre pensioneringsålder är i stor utsträckning beroende av hur ekonomin och sysselsättningen utvecklas. Under de senaste åren har sysselsättningen hos äldre arbetstagare utvecklats i gynnsam riktning: Under 2010-talet har nya rekord uppnåtts varje år. Även sysselsättningsgraderna år 2019 bland 55–64-åringarna ger anledning att förvänta att pensioneringsåldern fortsätter att stiga. Dock är sysselsättningsgraden bland 55–59-åringar historiskt hög (79,1 %) och den steg inte längre i fjol.

Även kvalitetsfrågor inom arbetslivet och personliga val inverkar på pensioneringsåldern: kommer människorna att fortsätta arbeta efter den nedre gränsen för ålderspension och hur förhåller sig arbetsgivarna till detta. Ett gott ekonomiskt läge ökar på efterfrågan av arbetskraft och ökar således på möjligheterna att fortsätta arbeta även efter den nedre gränsen för ålderspension. Det inverkar säkert på både arbetstagarnas och arbetsgivarnas attityder.

Fråga statistiktjänsten:  

Arbetspensioneringsålder

Producent: Pensionsskyddscentralen
Statistikens webbsida: Faktisk pensionsålder
Ämnesområde: Social trygghet
Statistiken ingår i Finlands officiella statistik (FOS): Nej

Beskrivning

Statistiken beskriver pensioneringsåldern inom arbetspensionssystemet i Finland.

Datainnehåll

Pensioneringsåldern beskrivs med tre medeltal: förväntad pensioneringsålder, median och genomsnittsålder.

Klassificeringar

Arbetssektor, kön, ålder, pensionsslag

Datainsamlingsmetoder och informationskälla

Statistiken grundar sig på uppgifter i arbetspensionssystemets register.

Uppdateringsintervall

En gång om året.

Tid för färdigställande eller publicering

Uppgifterna i statistiken publiceras i februari året efter statistikåret. Publiceringsdatumet meddelas i Publiceringskalendern.

Tidsserie

Tidsserien börjar med år 1996. För den privata sektorns del sträcker sig tidsserien ända till år 1983.

Ämnesord

socialförsäkring, pension, arbetspension, pensionsövergångar, pensioneringsålder

Begrepp och definitioner

Förväntad pensioneringsålder

Den förväntade pensionsåldern är ett nyckeltal som tagits fram på Pensionsskyddscentralen för att mäta pensioneringsåldern utan att det påverkas av befolkningens åldersstruktur. Den beskriver den genomsnittliga pensioneringsålder som bildas för försäkrade i en viss ålder när man antar att pensionsfrekvensen och dödligheten i åldersklassen hålls på samma nivå som under granskningsåret.

Den förväntade pensioneringsåldern beräknas för både 25- och 50-åringar. Den förväntade pensioneringsåldern för en 25-åring beskriver hela den arbetspensionsförsäkrade befolkningens pensioneringsålder och används som ett officiellt mått för att beskriva de förändringar som sker i pensioneringsåldern.

Beräkningen av den förväntade pensioneringsåldern för 50-åringar baserar sig på arbetspensionsförsäkrade som fyllt 50 år. Eftersom beräkningen inte inkluderar personer som gått i pension före 50, är den förväntade pensioneringsåldern för 50-åringar alltid högre än för 25-åringar. Skillnaden visar hur pensionering vid 25–49 år inverkar på pensioneringsåldern.

Genomsnitt

Genomsnittsåldern är det aritmetiska medeltalet av de nypensionerades ålder. Vid beräkning av genomsnittsåldern används den ålder då pensionen börjar.

Median

Medianåldern är den mittersta observationen i materialet och innebär att hälften av de nypensionerade är yngre och hälften äldre än detta. Vid beräkning av medianåldern används den ålder då pensionen börjar.

Ny arbetspensionstagare

Med nya arbetspensionstagare avses personer vilkas pension på basis av den egna yrkesbanan började under statistikåret eller vilkas pensionsrätt har börjat tidigare, men för vilka beslutet om pension fattats först under statistikåret. Dessutom förutsätts det att personen inte har fått pension på basis av sin egen yrkesbana på åtminstone två år (gäller inte deltidspension eller partiell förtida ålderspension).

I siffrorna för de olika pensionsslagen förutsätts det att personen inte har fått pension enligt respektive slag på två år. I fråga om dem som gått i ålderspension försäkrar man sig om att de inte har fått pension på grundval av sin egen yrkesbana (gäller inte deltidspension eller partiell förtida ålderspension) på två år.

Partiell förtida ålderspension, som infördes år 2017, behandlas i statistiken på samma sätt som deltidspension. Personer som tar ut partiell förtida ålderspension betraktas alltså inte som pensionerade.

Familjepensionerna ingår inte i studien av pensionsövergångar.

Granskningen görs alltid med hänsyn till respektive sektor, vilket innebär att man i konklusionerna om pensioneringarna endast ger akt på pensionerna från respektive sektor. När det gäller hela arbetspensionssystemet förutsätts det att personen inte har fått pension från någondera sektorn på två år.

Arbetspensionsförsäkrade

Med arbetspensionsförsäkrade avses i denna statistik personer som omfattas av pensionsskyddet och som inte får pension som grundar sig på den egna yrkesbanan (undantaget deltidspension och partiell ålderspension). Den arbetspensionsförsäkrade befolkningen under granskningsåret beräknas på basis av de arbetspensionsförsäkrade i slutet av föregående år.

Arbetspensionssystemet omfattar den privata och den offentliga sektorn. Av de arbetspensionsförsäkrade arbetar cirka tre av fyra inom den privata sektorn och var tredje inom den offentliga sektorn. Försäkrade som under året arbetar inom båda sektorerna utgör mindre än 10 procent av alla försäkrade.

Inom den privata sektorn gäller:

  • Lagen om pension för arbetstagare, ArPL
  • Lagen om sjömanspensioner SjPL
  • Lagen om pension för företagare, FöPL
  • Lagen om pension för lantbruksföretagare, LFöPL
  • Lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare, AVSTÖL

Inom den offentliga sektorn gäller:

  • Pensionslagen för den offentliga sektorn, OffPL samt
  • Pensionsbestämmelser för personalen på Finlands Bank,
  • Ålands landskapsregering och
  • riksdagsledamöterna och medlemmarna i statsrådet.

1.1.2017 I pensionslagen för den offentliga sektorn OffPL förenas den offentliga sektorns pensionslagar KomPL, StaPL och KyPL samt den särskilda lagen för personalen på Folkpensionsanstalten.

Kvalitetsbeskrivning: Pensioneringsåldern 2019

Statistiken över pensioneringsåldern produceras på Pensionsskyddscentralen.

I lagen om Pensionsskyddscentralen slås det fast att Pensionsskyddscentralen (PSC) bland annat har som uppgift att föra statistik över sitt verksamhetsområde. Inom PSC är det planeringsavdelningen som gör upp statistiken.

PSC står för kostnaderna för produktionen av statistiken.

Relevans

Statistiken beskriver pensioneringsåldern inom arbetspensionssystemet i Finland.

Fenomenet beskrivs med tre medeltal: förväntad pensioneringsålder, median och genomsnittsålder. Nyckeltalen beskriver pensioneringsåldern på olika sätt och lämpar sig för olika användningsändamål.

Förväntad pensioneringsålder

Den förväntade pensionsåldern är ett nyckeltal som tagits fram på Pensionsskyddscentralen för att mäta pensioneringsåldern. Den beskriver den genomsnittliga pensioneringsålder som bildas för försäkrade i en viss ålder när man antar att pensionsfrekvensen och dödligheten i åldersklassen hålls på samma nivå som under granskningsåret. Nyckeltalet reagerar endast på förändringar i pensioneringsfrekvensen. Befolkningens åldersstruktur och andra demografiska fenomen påverkar inte den förväntade pensioneringsåldern.

Den förväntade pensioneringsåldern beräknas för både 25- och 50-åringar. Den förväntade pensioneringsåldern för en 25-åring beskriver hela den arbetspensionsförsäkrade befolkningens pensioneringsålder och används som ett officiellt mått för att beskriva de förändringar som sker i pensioneringsåldern.

Av de tre nyckeltalen i statistiken är den förväntade pensioneringsåldern det som bäst beskriver pensioneringsålderns förändring över tid.

Genomsnitt

Genomsnittsåldern är det aritmetiska medeltalet av de nypensionerades ålder. Vid beräkning av genomsnittsåldern används den ålder då pensionen börjar.
I internationella jämförelser av pensioneringsåldern används oftast genomsnittsåldern som nyckeltal.

Median

Medianåldern är den mittersta observationen i materialet och innebär att hälften av de nypensionerade är yngre och hälften äldre än så. Vid beräkning av medianåldern används den ålder då pensionen börjar.
Medianåldern lämpar sig för att beskriva en typisk pensioneringsålder vid en starkt skev fördelning av fenomenet.

Ny arbetspensionstagare

Med nya arbetspensionstagare avses personer vilkas pension på basis av den egna yrkesbanan började under statistikåret eller vilkas pensionsrätt har börjat tidigare, men för vilka beslutet om pension getts först under statistikåret.

De som gått i deltidspension eller partiell förtida ålderspension betraktas inte som pensionerade.

Begreppen och definitionerna i statistiken presenteras på statistikens webbsida på adressen https://www.etk.fi/sv/forskning-statistik-prognoser/statistik/faktisk-pensionsalder/.

Noggrannhet och tillförlitlighet

Statistiken grundar sig på uppgifter i arbetspensionssystemets register.

Pensionsskyddscentralen ansvarar för innehållet i arbetspensionssystemets centralregister och sköter och utvecklar den verksamhet som hänför sig till dem. Bestämmelser om PSC:s uppgift att föra register finns i lagen om Pensionsskyddscentralen (PSCL).

Utifrån registeruppgifterna dras det slutsatser om antalen nypensionerade, arbetspensionsförsäkrade och avlidna efter åldersklass. Analyserna utgår från totalmaterial.

Fel som upptäcks i statistiken rättas omgående på webbplatsen. Om betydande fel skrivs ett separat meddelande.

Aktualitet och punktlighet

Statistikuppgifterna publiceras en gång om året, i februari året efter statistikåret. Publiceringstidpunkten meddelas i PSC:s publiceringskalender för statistik på sidan https://www.etk.fi/sv/forskning-statistik-prognoser/statistik/publiceringskalender/

Samanvändbarhet och jämförbarhet

Statistiken har getts ut sedan år 2003 och tidsserien har producerats retrospektivt till statistikåret 1996. För den privata sektorns del sträcker sig tidsserien ända till år 1983.

Statistiksiffrorna överensstämmer med statistikerna Arbetspensionstagarna i Finland (FOS) och Arbetspensionsförsäkrade i Finland (FOS).

Statistiken ska tolkas med beaktande av ändringar som gjorts i arbetspensionslagstiftningen.

Läs mer:

Tillgänglighet och tydlighet

Statistikuppgifterna publiceras årligen på statistikens webbsida och i PSC:s statistikdatabas på adressen https://tilastot.etk.fi;.

En beskrivning av statistiken finns på statistikens webbsida https://www.etk.fi/sv/forskning-statistik-prognoser/statistik/faktisk-pensionsalder/.

Närmare information om statistiken ges av PSC:s statistiktjänst tilastot(at)etk.fi.

Definition och beräkning av den förväntade pensioneringsåldern

Den förväntade pensioneringsåldern beskriver den genomsnittliga pensioneringsåldern för försäkrade i en viss ålder med antagandet att den åldersklassrelaterade pensioneringsfrekvensen och mortaliteten kvarstår på granskningsårets nivå.

Den förväntade pensioneringsåldern fås genom att man först räknar ut de försäkrades mortalitet och pensioneringsfrekvensen för varje åldersklass under granskningsåret. Med hjälp av dessa andelar kan man räkna hur många som i en till storleken bestämd mängd bestående av försäkrade i en viss ålder (exempelvis 100 000 stycken 25-åringar) skulle pensioneras inom ett år.

Antalet återstående försäkrade som är ett år äldre fås genom att man från det ursprungliga antalet subtraherar de nypensionerade och antalet avlidna som uträknats utifrån mortaliteten. Då man på samma sätt fortsätter ett år i sänder fram till åldern för ålderspension, får man för samtliga åldersklasser fram det kalkylmässiga antalet personer som pensioneras. Medelåldern på basis av dessa kalkylmässiga nypensioneringar utgör den förväntade pensioneringsåldern.

Formel för beräkning av den förväntade pensioneringsåldern:

Formel för beräkning av den förvantade pensioneringsaldern

Fram till slutet av år 2004 var den allmänna pensionsåldern 65 år. Därför var slutåldern i formeln år 2004 och före det 65 år. I början av år 2005 ändrades den allmänna pensionsåldersgränsen så att man kan gå i ålderspension flexibelt i åldern 63–68 år. Därför höjdes den övre åldersgränsen i formeln för beräkning av den förväntade pensioneringsåldern till 70 år från och med år 2005. Höjningen av slutåldern från 65 till 70 år har uppskattats ha höjt den förväntade pensioneringsåldern med ca 0,1 år.

Krav på den förväntade pensioneringsåldern

  • Det beskrivande måttet reagerar på rätt sätt på förändringar i pensioneringsfrekvensen. Det sjunker, om pensioneringsfrekvensen stiger i någon åldersgrupp som är yngre än pensionsåldern, och stiger, om pensioneringsfrekvensen sjunker.
  • Det beskrivande måttet reagerar endast på förändringar i pensioneringsfrekvensen. Det får inte påverkas av befolkningsrelaterade fenomen, såsom befolkningens åldersstruktur.
  • Måttet reagerar omedelbart på förändringar i pensioneringsfrekvensen, eftersom kalkylerna baserar sig på nya pensioner. Om kalkylerna gjordes utifrån dem som redan är pensionerade, skulle förändringarna synas långsamt i resultatet.
  • Det statistiska material som behövs i kalkylerna finns tillgängligt. Pensionsskyddscentralen upprätthåller ett centralregister över alla arbetspensioner och arbetspensionsförsäkrade, vilket möjliggör en studie som grundar sig på pensioneringsfrekvensen.

Den förväntade pensioneringsåldern uppfyller mycket väl de fyra ovan nämnda grundkraven.

Ett krav som ytterligare kunde tilläggas vore till exempel internationell jämförbarhet. Det kan dock vara problematiskt att få jämförbart material, även om det har lyckats i fråga om Norden.

Det är inte heller ändamålsenligt att beräkna den förväntade pensioneringsåldern för en liten population, eftersom antalet löpande pensioner i varje åldersklass inom populationen bör beskriva ensioneringssannolikheten. Redan detta krav resulterar i en så stor population, att det inte är ändamålsenligt att beräkna den förväntade pensioneringsåldern för personalen i ett enskilt företag.

Backrund: målet att senarelägga pensioneringar

Sedan början av 1990-talet har strävan varit att dämpa trycket att höja pensionsavgifterna. Centrala metoder har varit förlängning av arbetslivens längd och höjning av pensioneringsåldern. Ändringen av arbetslivens längd följs främst med hjälp av de äldres sysselsättningsgrad och pensioneringsåldern med den förväntade pensioneringsåldern, som har utvecklats hos Pensionsskyddscentralen.

  • Det långsiktiga målet i samband med 2005 års pensionsreform var att senarelägga pensioneringarna med 2–3 år. Tidpunkten fastställdes inte exakt.
  • Under våren 2009 förhandlade regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna noggrannare om höjningsmålet: till och med år 2025 ska den förväntade pensioneringsåldern stiga till minst 62,4 år. Med en jämn takt borde den förväntade pensioneringsåldern stiga årligen med nära 0,2 år.
  • Även i regeringsprogrammet år 2011 upprepades målet som fastställts om ökningen av för den förväntade pensioneringsåldern. Också i det strukturpolitiska programmet år 2013 fastställdes målet för den förväntade pensioneringsålderns ökning till minst 62,4 år till och med 2025. För att nå målet krävdes då en ökning på drygt 0,1 år per år.
  • I motiveringen till 2017 års pensionsreform konstateras att målet för den förväntade pensioneringsåldern är 62,4 år. För att nå målet krävs nu en jämn ökning på 0,15 år per år.

This is staging