Statistiken Arbetspensionstagare i Finland ger en helhetsbild av arbetspensionssystemet i Finland. Statistiken innehåller de centrala uppgifterna om alla arbetspensionstagare i Finland och nypensionerade med arbetspension.

Statistiken utkommer månatligen. Uppgifter på årsnivå publiceras tre gånger om året. Närmare information om tidpunkterna finns i publiceringsstatistiken.

Kk-tilaston vanha haitari
Älä poista tätä:

Månadsstatistik

Månadsstatistiken innehåller den färskaste informationen om arbetspensionstagarna i Finland. Statistiken innehåller information om arbetspensionstagarna, den genomsnittliga arbetspensionen, arbetspensionsutgiften och de nya arbetspensionstagarna på månadsnivå.

Statistikens figurer

I bildapplikationerna kan du i grafisk form studera månadsspecifika statistikuppgifter.

Statistikens tabeller

Arbetspensionstagare:

Nypensionerade med arbetspension:

Databastabeller:

Från och med början av år 2021 ingår familjepensioner vars belopp är noll euro inte längre i statistiken. Ändringen inverkar på familjepensionstagarnas antal och på den genomsnittliga pensionens nivå.

På beloppet på den familjepension som ska betalas inverkar den efterlevande makens egen arbetspension (eller en kalkylerad intjänad arbetspension) samt förmåner enligt trafik- och olycksfallsförsäkringen. När dessa beaktas kan det leda till att familjepensionen blir noll euro.

Av ålderspensionstagarna är 60 procent yngre än 75 år

Vid utgången av år 2019 betalades ålderspension från arbetspensionssystemet till allt som allt 1 314 000 personer. Av dem var 590 000 män och 724 000 kvinnor. I siffrorna ingår inte de som får partiell ålderspension.

Medelåldern bland ålderspensionstagare var 74,5 år. Medelåldern för män var 73,6 år och för kvinnor 75,2 år.

Ålderspensionstagare med arbetspension efter ålder och kön 31.12.2019

Av ålderspensionstagarna var 7 procent yngre än 65 år. Allt som allt var 60 procent yngre än 75 år. Största delen av ålderspensionstagarna var således relativt unga. Andelen yngre än 75 år var bland män 64 procent och bland kvinnor och 57 procent.

Av ålderspensionstagarna var ca en tiondel (11 %) äldre än 85 år. Hos kvinnor var andelen större (14 %) än för män (8 %).

Läs mer:

Tabeller i databasen:

Psykisk ohälsa den allmännaste orsaken till sjukpensionering

År 2019 sjukpensionerades 20 300 personer med sjukpension från arbetspensionssystemet, vilket var något mer än året innan (19 900). Av dem var 10 900 (54 %) kvinnor och 9 400 (46 %) män.

Den allmännaste orsaken till sjukpension var psykiska sjukdomar och beteendestörningar, vars andel var 33 procent (6 700). Andelen som sjukpensionerades till följd av sjukdomar i rörelseorganen var 31 procent (6 300). De andra enskilda sjukdomshuvudgruppernas andelar var under 10 procent.

Statistik över de som sjukpensionerats inom arbetspensionssystemet har förts sedan år 1996. År 2019 var psykisk ohälsa för första gången den allmännaste orsaken till sjukpensionering. Tidigare år har sjukdomar i rörelseorganen varit den allmännaste orsaken till pensionering.

Av dem som pensionerades till följd av psykisk ohälsa var orsaken för nära tre femtedelar (57 %) en depressionsdiagnos (3 800). Sjukpension till följd av depression var klart allmännare hos kvinnor (2 500) än hos män (1 300). Hos kvinnor var andelen för depression av all psykisk ohälsa 63 procent, då den hos män var ca hälften (49 %).

Vid utgången av år 2019 var allt som allt 134 000 personer sjukpensionerade med pension från arbetspensionssystemet, nästan 5 000 färre än ett år tidigare. Även om psykiska sjukdomar och beteendestörningar först i fjol gick förbi sjukdomar i rörelseorganen som allmännaste orsak till sjukpensionering, har psykisk ohälsa redan länge varit den största gruppen bland samtliga sjukpensionerade. Det här beror på att de som sjukpensioneras på grund av psykisk ohälsa i genomsnitt är yngre och pensionerna således betalas under en längre tid. År 2019 var 58 000 personer (43 %) pensionerade på grund av psykisk ohälsa och 33 000 personer (25 %) på grund av sjukdomar i rörelseorganen.

Läs mer:

65 000 personer gick i arbetspension

År 2019 gick sammanlagt 65 000 personer i arbetspension. Av dem gick största delen, 44 500, i ålderspension. De nya ålderspensionstagarnas antal sjönk med 9 procent från året innan.

I sjukpension gick 20 300 personer, vilket är 400 personer mer än år 2018. Med specialpension för lantbruksföretagare avgick 200 personer.

Allt som allt valde 12 300 personer partiell ålderspension. De som börjat ta ut partiell ålderspension anses inte ha gått i pension i Pensionsskyddscentralens statistik.

Den vanligaste pensioneringsåldern var 63 år. År 2019 gick 22 300 personer i arbetspension vid 63 års ålder.

Läs mer:

Fråga statistiktjänsten:

Arbetspensionstagare i Finland

Producent: Pensionsskyddscentralen
Statistikens webbsida: Arbetspensionstagare i Finland
Ämnesområde: Social trygghet
Statistiken ingår i Finlands officiella statistik (FOS): Ja

Beskrivning

Statistiken ger en helhetsbild av arbetspensionstagarna i Finland.

Datainnehåll

Statistiken innehåller de centrala uppgifterna om alla arbetspensionstagare i Finland, nypensionerade med arbetspension och arbetspensionsutgiften.

Klassificeringar

Privat och offentlig sektor, pensionsslag, kön och ålder, pensionens storlek, sjukdomsklassificering ICD-10, regionklassificering: kommun, landskap, bosättningsland

Datainsamlingsmetoder och informationskälla

Uppgifterna om arbetspensionstagare, nypensionerade med arbetspension och arbetspensionsutgiften grundar sig på uppgifter i pensionsregistret. I pensionsregistret sparas uppgifterna om arbetspensionsanstalternas pensionsbeslut.

Uppgifterna om regionerna grundar sig på FPA:s befolkningsuppgifter. De kompletteras med uppgifter som arbetspensionsanstalterna meddelat om källskattepliktiga arbetspensioner som betalats till utlandet.

Uppdateringsintervall

En snävare statistik om arbetspensionstagarna utkommer en gång i månaden och den mera omfattande statistikpublikationen Arbetspensionstagare i Finland en gång om året.

Tid för färdigställande eller publicering

Månadsstatistiken utkommer i mitten av den följande månaden och årsstatistiken utkommer på hösten det följande året. Noggrannare tidpunkt anges i Publiceringskalendern.

Tidsserie

Statistiken har getts ut sedan 1996. Åren 2005–2013 var statistikens namn Arbetspensionstagare och -försäkrade i Finland.

Uppgifter om tidsseriernas jämförbarhet finns i statistikens kvalitetsbeskrivning under punkten Uppgifternas samanvändbarhet och jämförbarhet.

Ämnesord

socialförsäkring, pension, arbetspension, ålderspension, invalidpension, sjukpension, arbetslöshetspension, specialpension för lantbruksföretagare, deltidspension, partiell ålderspension, pensionering

 

Arbetspensionstagare

Pensionstagare med pension som grundar sig på egen yrkesbana är de som den sista dagen under statistikåret får ålders- eller sjukpension enligt arbetspensionssystemet, specialpension för lantbruksföretagare, deltidspension eller partiell förtida ålderspension. Samtliga pensionstagare inbegriper utöver dessa också dem som får familjepension. Arbetspension kan betalas samtidigt enligt både flera pensionslagar och i form av flera pensionsslag.

Arbetspensionsutgift

Arbetspensionsutgiften innehåller de lagstadgade pensioner inom den privata och den offentliga sektorn samt av arbetsgivaren bekostade frivilliga registrerade tilläggspensioner som betalats under statistikåret, men inte pensioner som betalats enligt gamla kommunala pensionsstadgor.

Bosättningskommun, bosättningsland, landskap

En persons bosättningskommun är den kommun som personen är bosatt i den sista dagen av statistikåret. För pensioner som betalats utomlands är personens bosättningsland det land som personen är bosatt i den sista dagen av statistikåret.

Bosättningsländerna klassificeras enligt den landsklassificering som är gällande vid utgången av statistikåret. Landskapen indelas enligt den regionklassificering som är i kraft vid utgången av statistikåret.

Huvudsaklig orsak till arbetsoförmåga

Med huvudsaklig orsak till arbetsoförmågan avses den sjukdom som huvudsakligen utgör grunden för pensionen. Even om arbetsoförmågan ibland kan förorsakas utöver den huvudsakliga sjukdomen av någon betydande ytterligare sjukdom, grundar statistiken endast på klassificering av den huvudsakliga sjukdomen.

Sjukdomsdiagnoserna och de motsvarande koderna grundar sig från och med år 1996 på den internationella ICD-10-sjukdomsklassificeringen. Sjukpensioner som beviljats före 1996 grundar sig på den tidigare ICD-9-klassificeringen. Klassificeringen görs i första hand enligt den nya sjukdomsklassificeringen. Koder som följer den gamla klassificeringen har så exakt som möjligt placerats i klasser enligt den nya klassificeringen (se bilaga 1).

Nypensionerade med arbetspension

Som nypensionerade med pension som grundar sig på egen yrkesbana är personer som under statistikåret har börjat få pension som grundar sig på egen yrkesbana (ålders-, sjuk-  eller specialpension för lantbruksföretagare). Dessutom förutsätts det att personen inte har fått någon av de ovan nämnda pensionerna åtminstone på två år.

En sektorspecifik granskning görs alltid utgående från sektorn i fråga. Om en person har gått i pension från den ena sektorn redan före statistikåret och går under statistikåret i pension från den andra sektorn, blir han eller hon bokförd under statistikåret endast i den sistnämnda sektorn siffror, inte längre i siffrorna över samtliga nypensionerade. Det betyder alltså att en person bokförs i siffrorna över hela arbetspensionssystemet endast under det kalenderår då den första pensionen börjar. De sektorvisa siffrorna i tabellerna är alltså inte adderbara.

Nypensionerade med ålderspension är personer vilkas ålderspension började under statistikåret och som inte har fått egen pension av något slag på minst två år. I fråga om sjukpensioner och specialpensioner för lantbruksföretagare förutsätts att personerna inte har fått pension av samma pensionsslag på åtminstone två år. I fråga om de olika underkategorierna av sjukpension förutsätts att personen inte har fått sjukpension av något slag på två år.

De som gått i deltidspension räknas inte med till siffrorna om alla nypensionerade med arbetspension. Deltidspensionstagarna tas med i siffrorna om nypensionerade först det år då de börjar få någon annan pension som grundar sig på egen yrkesbana, oftast ålderspension.

Det pensionslag som introducerades år 2017, partiell förtida ålderspension, behandlas i statistiken på samma sätt som deltidspension. Personer som har börjat få en partiell förtida ålderspension betraktas således inte som pensionerade.

Oavlönad period

En tidsperiod under vilken en person får en social förmån på basis av vilken personen tjänar in pension. Oavlönade perioder är t.ex. perioder med föräldrapenning, sjukdagpenning eller arbetslöshetsdagpenning.

Pensionens storlek

Alla penningbelopp i statistiken är pensionernas månatliga bruttobelopp. Arbetspensionen kan minska på grund av samordning, om personen får ersättningar enligt lagar som stiftats med tanke på särskilda risker (trafikförsäkringslagen, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom, lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag, lag om skada ådragen i militärtjänst). Dessa pensioner dras av från den intjänade arbetspensionen. Dessa ersättningar kan vara så stora att det endast litet eller inget alls av arbetspensionen återstår att betala. De vilkas arbetspension är noll till följd av samordningen är emellertid med i alla siffror i statistiken.

Arbetspensionstagares och nypensionerades arbetspension inkluderar eurobeloppen av samtliga pensioner som grundar sig på egen yrkesbana och som betalades i slutet av året inom båda sektorerna. I pensionen ingår eurobeloppen av både grundpensioner och registrerade tilläggspensioner. Om en pension som har betalats till en person som gått i pension under statistikåret har hunnit upphöra före statistikårets utgång, statistikförs som pensionens belopp den pension som betalades när pensionen upphörde.

Deltidspensionstagare får inte samtidigt någon annan pension som grundar sig på deras egen yrkesbana, varför deltidspensionstagares och nya deltidspensionstagares arbetspension endast inbegriper deltidspensionens eurobelopp.
Den totala arbetspensionen inkluderar utöver de ovan nämnda även pensionstagarens eventuella familjepension. Den totala arbetspensionen har statistikförts endast i tabellerna 2 och 2.1 över samtliga arbetspensionstagare och utomlands bosatta arbetspensionstagare i tabellerna 11 och 12. Den totala arbetspensionen beräknas inte för nypensionerade.

De genomsnittliga arbetspensionerna och totala arbetspensionerna är pensionernas aritmetiska medelvärden. I tabellerna 5 och 16 visas också medianpensionen. Medianpensionen är den pension som representerar den mittersta observationen i materialet, dvs. hälften av pensionstagarna får en större och hälften en mindre pension än medianpensionen.

Pensionssektor

I tabellerna i publikationen visas utöver siffrorna som täcker hela arbetspensions-systemet även de sektorvisa siffror om den privata och den offentliga sektorn. En utförligare beskrivning av sektorernas innehåll finns i kapitlet 1.1. Allmänt i publikationen för respektive statistikår.

Arbetspensionstagare räknas alltid med i den sektor där de får åtminstone en pension som är med i studien. Om en person får pension inom båda sektorerna, bokförs han eller hon i siffrorna om båda sektorerna, men upptas endast en gång i siffrorna om hela arbetspensionssystemet.

Nypensionerade bokförs i de sektorvisa siffrorna, om personen går i pension inom den sektorn under statistikåret. I siffrorna om hela arbetspensionssystemet bokförs en person endast under det statistikår då den första pensionen börjar.

Avgöranden om sjukpension bokförs på den sektor som den anstalt som träffat avgörandet hör till. Avgörandet träffas av den sista pensionsanstalten, dvs. den som ansvarar för det huvudsakliga pensionsskyddet. I regel är det bara en pensionsanstalt som träffar avgörandet. Endast i fall av två samtidiga anställningar kan ett avgörande som gäller en ansökan bokföras på båda sektorerna.

Arbetspensionsförsäkrade bokförs alltid i siffrorna om den sektor inom vilken personen arbetar (och/eller får pension). Om en person arbetar (och/eller får pension) inom båda sektorerna, blir han eller hon bokförd i båda sektorernas siffror.

Pensionsslag

Pensionsslag inom arbetspensionssystemet är ålders- och sjukspensioner, specialpensioner för lantbruksföretagare, deltidspensioner, partiella ålderspensioner och familjepensioner. Pensionsslagens innehåll (bl.a. grunder för beviljande och åldersgränser) under statistikåret presenteras utförligare i kapitlet 1.3 Pensionsförmåner i publikationen om respektive statistikår.

Överenskommelse om social trygghet

En överenskommelse mellan två länder genom vilken den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan dessa länder regleras.

Finland har överenskommelser om social trygghet med Australien, Chile, Indien, Israel, Kanada, Kina, Sydkorea, Quebec och USA.

Ålder

I tabellerna om nya arbetspensionstagare anges åldern när pensionen börjar. I de övriga tabellerna anges åldern vid statistikårets slut.

Medelåldern är det aritmetiska medelvärdet av personernas ålder. För arbetspensionstagare beräknas den utgående från åldern vid statistikårets slut och för nya arbetspensionstagare utgående från åldern när pensionen börjar.

Medianåldern är den mellersta observerade åldern i materialet.

 

Arbetspensionstagare i Finland 2019

Statistiken Arbetspensionstagare i Finland sammanställs av Pensionsskyddscentralen.

I lagen om Pensionsskyddscentralen slås det fast att Pensionsskyddscentralen (PSC) bland annat har som uppgift att föra statistik över sitt verksamhetsområde. Inom PSC är det planeringsavdelningen som gör upp statistiken.

Statistiken Arbetspensionstagare i Finland finansieras av PSC.

Relevans av statistikuppgifterna

Det lagstadgade pensionsskyddet i Finland består i huvuddrag av arbetspensions- och folkpensionssystemet. Arbetspensionssystemets pensioner är inkomstrelaterade medan folkpensionen är ett bosättningsbaserat system. Statistiken Arbetspensionstagare i Finland ger en helhetsbild av de pensioner som utbetalats från arbetspensionssystemet i Finland.

Inom den privata sektorn verkställs arbetspensionsskyddet av arbetspensionsbolag, -stiftelser och -kassor och inom den offentliga sektorn huvudsakligen av Keva. Pensionsskyddscentralen fungerar som samorgan för arbetspensionssystemet och insamlar bl.a. nödvändiga uppgifter för skötseln av de arbetspensionsärenden som ålagts centralen enligt lag.

Utöver hela det lagstadgade arbetspensionsskyddet täcker statistiken Arbetspensionstagare i Finland också det frivilliga registrerade tilläggspensionsskyddet som arbetsgivare bekostat. Frivilligt oregistrerat tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren bekostar ingår däremot inte i siffrorna i denna publikation, och inte heller sådant frivilligt pensionsskydd som bekostas av personerna själva. Utanför statistiken står också pensioner enligt folkpensionssystemet samt s.k. SOLITA-pensioner som betalas enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst och lagen om olycksfall i militärtjänst och trafikförsäkringslagen och lagen om olycksfallförsäkring.

Statistiken innehåller uppgifter om antalet arbetspensionstagare och personer som gått i arbetspension samt deras medelpensioner. Statistiken innehåller också uppgifter om arbetspensionsutgiften och arbetspensioner som betalats till.

En central klassifikator är arbetspensionssystemets indelning i den privata och den offentliga sektorn. Dessutom används också följande klassificeringar: pensionsslag, pensionsbelopp, pensionstagarens kön och ålder samt i fråga om sjukpensioner sjukdomsgrupp (ICD-10). Som regional indelning används för arbetspensionsutgiftens del landskapsindelningen i Finland (http://stat.fi/meta/luokitukset/maakunta/001-2015/inldex_sv.htm) och i fråga om utomlands bosatta arbetspensionstagare används bosättningsland och ländergrupp.

Begreppen och definitionerna presenteras på statistikens hemsida www.etk.fi/statistik > Pensionstagare och försäkrade > Arbetspensioner.

Uppgifternas exakthet och tillförlitlighet

Uppgifterna i statistiken baserar sig på data ur pensionsregistret (totalmaterial). Registret innehåller data som registrerats om pensionsbesluten. Med hjälp av dem bildas de pensionsperioder och pensioner, som införs i statistikregistret. Detta statistikregister utgör basen för pensionsstatistiken.

Uppgifterna om regionerna grundar sig på FPA:s befolkningsuppgifter. De kompletteras med uppgifter som arbetspensionsanstalterna meddelat om källskattepliktiga arbetspensioner som betalats till utlandet.

Pensionsskyddscentralens avdelning för registertjänster ansvarar tillsammans med arbetspensionsanstalterna för pensionsregistrets innehåll, tillgången till den information som behövs vid verkställigheten av pensionsskyddet, informationens omfattning, lagenlighet och riktighet samt utredningen av fel i innehållet.

Arek Oy bär det datatekniska ansvaret för pensionsregistren. Arek Oy är ett bolag som ägs gemensamt av pensionsförsäkrarna och PSC.

Fel som upptäcks i statistiken rättas omgående på webbplatsen. Vid rättelsen på webbplatsen tilläggs information om rättelsens innehåll och tidpunkten för rättelsen. Om större fel skrivs ett separat meddelande.

Uppgifternas aktualitet och punktlighet

En snävare statistik om arbetspensionstagarna utkommer en gång i månaden. Den mera omfattande statistik om arbetspensionstagarna utkommer en gång om året, under första hälften av året efter statistikåret. Publiceringstidpunkten finns i publiceringskalendern på PSC:s webbplats www.etk.fi/statistik under rubriken Publiceringskalender.

Uppgifternas samanvändbarhet och jämförbarhet

Statistiken har getts ut sedan 1996 och dess tidsserier är i huvuddrag jämförbara från denna tidpunkt. I fråga om antalet arbetspensionstagare sträcker sig tidsserien till år 1981.

Statistiken har från början beskrivit antalet arbetspensionstagare och nypensionerade med arbetspension samt medelpensionerna för dessa och pensionsutgiften för arbetspensionssystemet. Informationsinnehållet har byggts på under årens lopp. År 2007 kompletterades statistiken med uppgifter om sjukpensionsavgöranden inom arbetspensionssystemet.

Åren 2005–2013 har statistiken utkommit under titeln Arbetspensionstagare och -försäkrade i Finland (Finlands officiella statistik). Från och med statistikåret 2014 ges statistiken ut som två separata publikationer: Arbetspensionstagare i Finland (FOS) och Arbetspensionsförsäkrade i Finland (FOS).

År 1999 ändrades innebörden av begreppet för nypensionerade med arbetspension. De som gått i deltidspension har efter det inte betraktas som pensionerade. De som har gått i deltidspension räknas med i siffrorna över de nypensionerade med arbetspension först när de börjar få någon annan pension på grundval av sin egen yrkesbana, oftast ålderspension.

Statistiken ska tolkas med beaktande av ändringar som gjorts i arbetspensionslagstiftningen.

Läs mer:

Det pensionslag som introducerades år 2017, partiell förtida ålderspension, behandlas i statistiken på samma sätt som deltidspension. Personer som har börjat få en partiell förtida ålderspension betraktas således inte som pensionerade.

Pensionsskyddscentralen och FPA producerar årligen gemensamt statistiken Statistik över pensionstagarna i Finland (FOS), som täcker både arbetspensions- och folkpensionssystemets pensioner. Dess siffror avseende arbetspensionstagarna, nypensionerade med arbetspension och arbetspensionsutgiften överensstämmer med siffrorna i denna statistik.

Uppgifternas tillgänglighet och tydlighet

Statistikuppgifterna publiceras på statistikens webbsida, i PSC:s statistikdatabas och i publikationen Arbetspensionstagare i Finland.

Beskrivning av statistiken finns på PSC:s webbsida under adressen www.etk.fi/statistik/arbetspensioner/beskrivning-av-statistiken.

Närmare uppgifter om statistiken ges av PSC:s statistiktjänst tilastot(at)etk.fi.

På andra webplatser: 

 

Ändringar i arbetspensionslagstiftningen sedan år 1956

1956
Lagen om sjömanspensioner (SjPL) trädde i kraft.

1962
Lagen om pension för arbetstagare (APL) och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (KAPL) trädde i kraft

1964
Lagen om pension för kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare (KTAPL) trädde i kraft.

1967
Lagen om statens pensioner (StPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL) trädde i kraft.

APL och KAPL och KTAPL: Familjepensionen infördes i pensionsförmånerna.

1968
Den pensionsgrundande lönen började räknas utifrån de två bästa åren under de fyra senaste arbetsåren (tidigare den regelbundna inkomsten räknad utifrån det sista året och det föregående året).

1969
Lagen om statens familjepensioner (StFamPL) trädde i kraft.

1970
Lagen om pension för företagare (FöPL) och lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) trädde i kraft.

1971
Arbetslöshetspensionen infördes i pensionsförmånerna på den privata sektorn

1972
Arbetslöshetspensionen infördes i pensionsförmånerna på den offentliga sektorn

1973
Sjukpensioner beviljade som delpensioner infördes i pensionsförmånerna.

1974
Generationsväxlingspension anslöts till pensionsförmånerna enligt LFöPL.

Lagen om avträdelsepension trädde i kraft.

1975
Arbetspensionerna nivåhöjdes. Efter nivåhöjningen blev den målsatta nivån för fulla pensioner 60 procent av arbetsinkomsten, och beloppet på minimipensionen steg till 33 procent.

1977
Principerna för APL-indexet ändrades så att från och med år 1977 fastställs APL-indexet enligt medelvärdet av de allmänna förändringar som skett i löne- och prisnivån. Indexjusteringar av pensioner görs två gånger om året, i januari och i juli.

Nivåhöjning på minimipensioner.

Villkoren för att få arbetslöshetspension blev något lindrigare.

KTAPL: Några justeringar gjordes på pensionsskyddet beträffande de sänkta pensionsåldrarna. Höjning av intjäningsprocenten för grundpensionsskyddet över APL så att en full pension på 60 procent tjänas in på 30 år (tidigare 40 år).

1978
Arbetspensionsanstalterna fick rätt att betala en full sjukpension som grundar sig på ålderspension, familjepension eller fullt fribrev som ett engångsbelopp om den före samordningen är mindre än 2,50 mk/mån (enligt nivån år 1966) utan att höra förmånstagaren.

Den nedre gränsen för arbetslöshetspension sänktes temporärt från 60 år till 58 år.

Pensionssystemet för kommunernas förtroendevalda trädde i kraft.

1979
Lönen som utgör grund för pensionen började räknas ut genom att beakta de inkomstmässigt två mittersta åren utifrån inkomsterna de fyra sista åren (tidigare två bästa).

1980
Åldersgränsen för arbetslöshetspension och generationsväxlingspension sänktes till 55 år.

1981
FöPL utvidgades genom en lagändring som preciserade att delägare i företag i bolagsform omfattas av FöPL.

1982
Det tredje skedet av nivåhöjningen trädde i kraft.

Dagpenning enligt sjukförsäkringslagen blev primär i förhållande till arbetspensionssystemets sjukpension.

Förtidspensioner för frontveteraner anslöts till pensionsförmånerna. Förtidspension för frontveteraner kunde beviljas i Finland bosatta män med frontmannatecken.

1983
Minimipensionen steg till 38 procent för dem för vilka pensionsfallet inträffade 1.1.1983 eller senare (för APL-KAPL gällde det här dem födda före 1.11.1922 och för FöPL-LFöPL dem födda före 1.5.1930).

Även kvinnor fick rätt till förtidspension för frontveteraner.

1984
Pensioner indexjusteras endast en gång om året, i januari.

1986
Förtida ålderspension och individuell förtidspension fogades till pensionsförmånerna på den privata sektorn.

Inom den privata sektorn infördes lagen om pension för vissa konstnärer och redaktörer i arbetsförhållande (KoPL).

Beslut fattades om att höja åldersgränsen för arbetslöshetspension tillbaka till 60 år så att nya åldersklasser med personer yngre än 60 år inte längre skulle omfattas av arbetslöshetspensionen.

1987
Deltidspension infördes inom den privata sektorns pensionsförmåner.

1988
Anställda vid Postbanken överfördes till att börja omfattas av lagen om pension för arbetstagare (APL).

1989
De flexibla pensionsslagen förtida ålderspension, individuell förtidspension och deltidspension infördes inom den offentliga sektorn.

På den offentliga sektorn trädde ändringar i pensionssystemet i kraft. Pensionsåldern för alla anställningar som börjat efter 1.7.1989 är 63 år. De som var anställda eller varit anställda med lägre pensionsåldrar, vars anställning var i kraft 1.7.1989, hade rätt att fortfarande omfattas av det tidigare pensionsålderssystemet.

1990
En ny lag om familjepension trädde i kraft. Änklingar och under vissa förutsättningar även tidigare make fick rätt till familjepension. Efterlevandepensionen ställs nu i proportion till den ekonomiska förlust som förmånslåtarens död medfört genom att den efterlevande makens inkomst beaktas när pensionsbeloppet fastställs vid en s.k. pensionsjämkning. Efterlevandepension och barnpension särskildes. Familjepension beviljas enligt de nya reglerna när pensionsfallet, dvs. när förmånslåtaren avlidit, inträffat 1.7.1990 eller senare.

1991
Lagen om sjömanspensioner (SjPL) ändrades så att Sjömanspensionskassan anslöts till arbetspensionssystemets gemensamma ansvarsfördelningssystem inom den privata sektorn.

Bestämmelserna om generationsväxlingspension överfördes från LFöPL till en egen lag.

Anställda vid Finlands Banks sedeltryckeri överfördes till att börja omfattas av lagen om pension för arbetstagare (APL).

Lagstiftningen gällande rehabilitering förnyades.

1993
Lagen om arbetstagares pensionsavgift trädde i kraft.

På den privata sektorn trädde lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare i kraft (AvEL).

Inom den offentliga sektorn blev den allmänna pensionsåldern 65 år för nya anställningar.

1994
Åldersgränsen för individuell förtidspension höjdes från 55 till 58 år för personer födda efter år 1939.

Den som får individuell förtidspension kan återgå till förvärvsarbete utan att förlora sin rätt till pension. Beroende på inkomsternas storlek kan pensionen betalas ut till halva beloppet eller helt och hållet lämnas vilande.

Åldersgränsen för deltidspension sänktes inom den privata sektorn från 60 år till 58 år, som är den åldersgräns som tillämpas inom den offentliga sektorn.

Villkoren för arbetslöshetspension blev striktare.

EES-lagstiftningen började gälla i Finland.

1995
Lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare trädde i kraft. Den nya lagen ersätter efter en övergångstid på ett år både lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare och lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare.

Det blev möjligt till självrättelse i samband med ändringssökande i pensionsbeslut. Besvären gällande ett pensionsbeslut styrs först till den pensionsanstalt som fattat beslutet. Om pensionsanstalten samtycker till alla sökandens yrkanden, kan den själv omedelbart rätta sitt beslut. I andra fall styrs besvären till pensionsnämnden. Även besvären gällande pensionsnämndens pensionsbeslut styrs först till den pensionsanstalt som fattat det ursprungliga beslutet, som igen har möjlighet att själv rätta beslutet. Om pensionsanstalten inte rättar beslutet, styrs besvären till försäkringsdomstolen.

1996
Tidsbegränsad sjukpension ändrades till rehabiliteringsstöd i syfte att främja återgången till arbetet. Stödet ska alltid åtföljas av en vård- eller rehabiliteringsplan. Mottagare av rehabiliteringsstöd eller annan sjukpension kan få rehabiliteringstillägg för den tid som arbetspensionsanstalten ordnar rehabilitering. Rehabiliteringstillägget är 33 % av den löpande pensionen

Man kan få ett förhandsbeslut om delinvalidpensionen på samma sätt som om den individuella förtidspensionen

I arbetspensionssystemet tog man i bruk två APL-index, index för personer i förvärvsaktiv ålder och index för personer i pensionsålder. Indexet för personer i förvärvsaktiv ålder grundar sig likt det tidigare APL-indexet på medelvärdet av konsumentprisindex och löntagarnas förtjänstnivåindex. I index för personer i pensionsåldern betonas konsumentprisindex med 0,8 och förtjänstnivåindex med 0,2.

Bestämmelserna om den återstående tiden för pension ändrades så att den återstående tiden kan räknas på pensionen endast om tiden i arbete är minst ett år från och med pensionsfallsåret och de 10 föregående åren.

Intjäningsprocenten för återstående tid sänktes för personer över 50 år.

Beräkningssättet för den pensionsgrundande lönen ändrades så att den räknades utifrån inkomsterna för de 10 senaste åren för varje anställning. Den pensionsgrundande lönen är i regel medelvärdet av inkomsterna för de här perioderna på 10 år justerat med index. När den pensionsgrundande lönen räknas tas ändå sådana år bort från beräkningen (högst en tredjedel av beräkningsåren) under vilka inkomsterna är mindre än hälften av medelvärdet. Beräkningsregeln ändras gradvis genom att lägga till beräkningsår ett i taget tills 10 år nås.

1997
Arbetspensionstillägget minskade till 80 procent av det tidigare.

1998
Alla anställningar som varar kortare tid än en månad eller där inkomsten inte överstiger minimiinkomstgränsen enligt APL samt allt arbete som privata hushåll låter utföra försäkras enligt KoPL.

Den nedre åldersgränsen för deltidspension sänktes till 56 år. Ändringen gäller till slutet av år 2002.

1999
Lärare i grundskolor och gymnasier överförs till att omfattas av KTAPL. Lärare som omfattas av statens pensionssystem fortsätter ändå att omfattas av StPL så länge som anställningsförhållandet fortgår.

2000
Åldersgränsen för individuell förtidspension steg från 58 till 60 år för personer födda efter år 1943. Inom den offentliga sektorn kan åldersgränsen också vara 58 år för personer födda åren 1944–1946 och 59 år för personer födda år 1947.

Kravet på s.k. återstående tid som anslutits till arbetslöshetspensionen år 1994 frångicks. I arbetslöshetspensionen betalas ändå inte längre någon pensionsdel för återstående tid, utan den betalas först när arbetslöshetspensionen ändras till ålders- eller familjepension.

Minskningsprocenten för förtida ålderspension sänktes från 0,5 procent till 0,4 procent per tidigarelagd månad. Procenten för uppskjutet uttag av ålderspension sänktes från 1 procent till 0,6 procent.

2003
Den nya lagen om kommunala pensioner (KomPL) trädde i kraft. I lagen sammanslogs bestämmelserna i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare (KTAPL) med innehållet i kommunala pensionsanstaltens pensionsstadga.

Åldersgränsen för deltidspension återställdes till 58 år för personer födda 1947 och därefter. Samtidigt sänktes ålderspensionstillväxten under tiden med deltidspension.

Individuell förtidspension beviljas inte längre dem som är födda efter 1943. På den offentliga sektorn kan den ändå beviljas även personer födda åren 1944–1947.

2004
Från och med 1.1.2004 tillämpas den så kallade principen om sista anstalt i det kommunala pensionssystemet, det statliga pensionssystemet, den privata sektorns pensionssystem och i pensionssystemen för anställda av evangelisk-lutherska kyrkan och Folkpensionsanstalten. Det innebär att den pensionsanstalt som arbetstagaren senast omfattats av ger en beslutssammanställning över pensionerna enligt alla de ovan nämnda systemen och även betalar dem.

Den yrkesinriktade rehabiliteringen genomgick förändringar. Ändringarna betonar att den yrkesinriktade rehabiliteringen är primär i förhållande till sjukpensionen. Den försäkrade har rätt att få yrkesinriktad rehabilitering för att förhindra arbetsoförmåga eller för att förbättra arbets- och förvärvsförmågan. Beviljande av rehabilitering har tidigare varit en förmån enligt prövning. Från och med år 2004 kan de sökande även söka ändring i rehabiliteringsbeslut som meddelats av pensionsanstalterna.

2005
Inom arbetspensionssystemet genomfördes en stor reform av arbetspensionslagarna. Allt arbete i åldern 18–67 år, även vid sidan av pension, ger ny pensionstillväxt. Pension tillväxer också för tider då den försäkrade inte har fått lön utan vissa sociala förmåner. Den årliga tillväxtprocenten för arbetspension höjdes till 1,9 procent för personer i åldern 53–62 år och till 4,5 procent för personer i åldern 63–67 år.

Samordningen av arbetspensioner slopades.

Reglerna för indexjustering inom arbetspensionssystemet ändrades. Alla pensioner uppräknas med arbetspensionsindex (tidigare index för personer i pensionsålder), oberoende av pensionstagarens ålder. Lönekoefficienten används för justering av förvärvsinkomsterna under den förvärvsaktiva tiden, företagararbetsinkomsterna, gränsbeloppen i arbetspensionslagarna samt fribreven. Halvvägsindex (tidigare index för personer i förvärvsaktiv ålder) används vid pensionsberäkningen i de fall där pensionen beräknas enligt bestämmelser som gällde före år 2005.

Arbetstagarens pensionsavgift höjdes för dem som fyllt 53 år.

Inom arbetspensionssystemet kan man gå i pension efter eget val i 63–68 års ålder. Uppskovsförhöjning kan man få efter att ha fyllt 68 år. Förhöjningen minskade till 0,4 procent.

Åldersgränsen för förtida ålderspension höjdes från 60 till 62 år. För dem födda före år 1945 bibehölls den tidigare åldersgränsen.

Arbetslöshetspensionen avskaffas småningom. De som är födda före 1950 bibehöll rätten till arbetslöshetspension på tidigare villkor.

I samband med arbetspensionsreformen beslöts också om att ta i bruk livslängdskoefficienten från och med år 2010. Med livslängdskoefficienten förbereder sig pensionssystemet på en förlängd livslängd.

Lagen om pensionsstöd för långtidsarbetslösa trädde i kraft. Enligt den får personer som uppfyller villkoren för erhållande av pensionsstöd ålderspension utan förtidsminskning redan vid 62 års ålder.

2007
Inom privata sektorn trädde en ny pensionslag i kraft, ArPL, i vilken de tidigare lagarna om pension för arbetstagare APL, KAPL och KoPL slogs samman.

2008
Kommunernas pensionsförsäkring och de andra pensionsanstalterna inom den offentliga sektorn började omfattas av Pensionsskyddscentralens verksamhet och administration. Lagen om kommunala pensioner kompletterades med bestämmelser om att Kommunernas pensionsförsäkring deltar i kostnaderna för Pensionsskyddscentralen.

2010
För att göra det lättare för sjukpensionärer att återgå i arbete stiftades en temporär lag som gäller 1.1.2010–31.12.2013. Sjukpensionärer har rätt att förtjäna åtminstone 600€/mån medan de får pension. Pensionen kan också lämnas vilande för den tid som pensionstagaren arbetar.

Den nedre åldersgränsen för deltidspension höjdes till 60 år. Samtidigt ändrades pensionstillväxten under tiden med deltidspension. Pension tillväxer endast för arbetsinkomster, inte längre för deltidspensionens andel. Ändringarna gäller personer födda 1953 eller senare.

I sjukpensioner höjdes pensionstillväxten för så kallad återstående tid i åldern 50–63 år.

Engångsförhöjningar av pensioner till personer som blivit arbetsoförmögna före 51 års ålder betalades ut för första gången. De vilkas pension har fortgått fem år eller mer utan avbrott får förhöjningen. Ju yngre pensionstagaren var när pensionen började, desto större är förhöjningen. Varje pension förhöjs endast en gång.

Livslängdskoefficienten påverkade pensionerna för första gången. Koefficienten minskar beloppet av begynnande arbetspensioner.

2012
En långtidsarbetslös person som är född på 1950-talet och som fyllt 62 år kan under vissa förutsättningar få ålderspension utan förtidsminskning.

2013
Möjligheten att gå i förtida ålderspension avskaffades inom arbetspensionssystemet. Ändringen gällde personer födda år 1952 eller senare.

Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 61 år för personer födda år 1954 eller senare.

2014
Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete gällde till utgången av år 2016.

2015
En lagändring trädde i kraft, som förpliktar pensionsanstalten att reda ut om den som ansöker om sjukpension har rätt till yrkesinriktad rehabilitering.

2016
Den nya lagen om sjömanspensioner (SjPL) trädde i kraft. I och med lagen ändrades intjänings-procenten och arbetspensionsavgifter för att överensstämma med de andra arbetspensionslagarna.

2017
Arbetspensionssystemet reformerades och de centrala ändringarna gällde åldersgränserna för ålderspensionen och intjäningsprocenten.

Den nedre åldersgränsen för ålderspension steg gradvis från 63 år till 65 år. Den första åldersklassen för vilken pensionsåldern höjs är den född år 1955. De som är födda år 1962 är den första åldersklassen vars pensionsålder blir 65 år. De som är födda 1965 är den första åldersklassen vars pensionsålder knyts till den förväntade livslängden.

Om man skjuter upp ålderspensionen över den lägsta pensionsåldern, räknas en uppskovsförhöjning på pensionen.

Pension tjänas in från och med 17 års ålder (tidigare från och med 18 års ålder).

Pension tjänas in från och med 2017 med 1,5 procent av årsarbetsinkomsterna, från vilka arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre tas ut efter 2016. Ett undantag utgörs dock av 53–62-åringarna, som tjänar in pension enligt 1,7 procent till och med 31.12.2025. De som tjänar in pension enligt den förhöjda tillväxten under övergångstiden betalar under motsvarande tid också 1,5 procentenheter mer i arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.

Den partiella förtida ålderspensionen ersatte deltidspensionen. För att ha rätt till partiell ålderspension ska man vara född år 1949 eller senare och ha uppnått den ålder som fastställts som den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass. När pensionen börjar får personen inte få någon annan pension som grundar sig på eget arbete eller avträdelsestöd. Den partiella ålderspensionen är enligt personens eget val 25 eller 50 procent av den arbetspension som tjänats in till och med det. En förtidsminskning görs på pensionen om den tas ut före åldersklassens lägsta pensionsålder. I den partiella ålderspensionen ingår inte bestämmelser om arbete.

Sjukpensionen kan beviljas också som arbetslivspension, om den pensionssökande har bakom sig ett arbetsliv med minst 38 år i ett ansträngande och slitsamt arbete. Dessutom krävs arbetsoförmåga, men på lindrigare grunder än i normal sjukpension.

Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft. I den sammanslogs lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL). Pensionslagen för den offentliga sektorn omfattar också anställda vid Folkpensionsanstalten.

2018
De första arbetslivspensionerna började.

This is staging