Vanliga frågor om livslängdskoefficienten
Livslängdskoefficienten tillämpas på ålderspensioner och den intjänade delen av invalidpensioner. Livslängdskoefficienten tilllämpas inte på familjepension, men familjepensionen beräknas utifrån förmånslåtarens pension efter omräkning med livslängdskoefficienten. Detta innebär att om pensionsfallet för familjepensionen inträffade före år 2010, tillämpas livslängdskoefficienten inte på den pension som ligger till grund för familjepensionen och inverkar således inte på familjepensionens belopp.
Från och med 1.1.2010 omräknas begynnande ålderspensioner med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyllde 62 år. Om ålderspensionen börjar före detta år, omräknas den med en livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen börjar.
På invalidpensioner som börjar år 2010 eller senare tillämpas livslängdskoefficienten så att endast den del av pensionen, som den försäkrade har tjänat in innan han eller hon blev arbetsoförmögen, multipliceras med den koefficient som fastställs för 62-åringarna det år då arbetsoförmågan börjar. På pensionsdelen för återstående tid, som ingår i invalidpension, tilllämpas livslängdskoefficienten alltså inte. Ju yngre pensionstagaren är när invalidpensionen börjar, desto mindre påverkas pensionen av livslängdskoefficienten.
När invalidpension ändras till ålderspension omräknas pensionen inte på nytt. Detta innebär att livslängdskoefficienten har en lindrigare inverkan på invalidpensioner än på ålderspensioner.
Livslängdskoefficienten berör inte din egen arbetspension, om
- du är född före år 1948
- du har blivit arbetsoförmögen före år 2010
- du har gått i pension redan före år 2010
- din förtidspension ändras till ålderspension.
Livslängdskoefficienten berör inte familjepension som du får från arbetspensionssystemet, om
- du får pension efter din make, vars pension började redan före 2010
- din familjepension har börjat redan före 2010.
Livslängden i sig inverkar inte på livslängdskoefficienten. Koefficienten påverkas endast av hur livslängden förändras från och med år 2009.
Kvinnor lever längre än män, men på sistone har männens livslängd ökat snabbare än kvinnornas. Skillnaden i förändringen är dock inte stor. Om vi hade olika livslängdskoefficienter för män och kvinnor, skulle männens livslängdskoefficient ha en kraftigare skärande inverkan.
Inom ett lagstadgat pensionssystem kan man inte göra skillnad mellan könen. Därför är både livslängdskoefficienten och alla övriga regler för hur pensionen bestäms könsneutrala.
Den som är arbetsoförmögen kan naturligtvis inte välja att arbeta längre och på det sättet få kompensation för att livslängdskoefficienten minskar den månatliga pensionen. Endast de som är arbetsföra kan arbeta längre.
I början av år 2010 beslöt riksdagen om en lagändring som innebar att livslängdskoefficienten också skulle beröra dem som är arbetsoförmögna. Samtidigt förbättrades reglerna för hur invalidpensionerna fastställs i övrigt. Efter lagändringen är det alltså möjligt att nya invalidpensioner tack vare ändringen är bättre.
Framtida unga årskullar får dock uppleva att invalidpensionen minskar på grund av ändringen, när livslängdskoefficientens inverkan blir kraftigare. Om man emellertid ser på hela den pension som en invalidpensionstagare får under sin tid som pensionär, blir pensionen sannolikt bättre.
Det beror på att den livslängdskoefficient som tillämpas på invalidpensioner har beräknats för en äldre åldersgrupp och är större än den koefficient som kommer att beräknas för pensionstagarens egen åldersgrupp när den når pensionsåldern. Dessutom tillämpas koefficienten endast på den del av pensio-nen som har tillvuxit före arbetsoförmågan, vilket också innebär att koefficienten påverkar pensionen i mindre grad.
Om lagändringen inte hade gjorts, skulle ålderspensionen till invalidpensionstagare ha omräknats med livslängdskoefficienten för invalidpensionstagarens egen åldergrupp, när pensionstagaren fyller 63 år och invalidpensionen ändras till ålderspension. Som det nu är sprids livslängdskoefficientens inverkan jämnare på hela den tid då pensionen betalas ut.
Om invalidpensionstagaren endast har hunnit tjäna in en liten arbetspension, kompenseras livslängdskoefficientens inverkan på pensionen av folkpensionen och garantipensionen.
Livslängdskoefficienten har införts för att människorna i genomsnitt lever längre än förr. Det finns ingen omfattande forskning som visar hur livslängden för personer med olika sjukdomar har förändrats. Man kan bara anta att också de som blir arbetsoförmögna i genomsnitt lever längre än förr, med sin sjukdom. Det viktiga i fråga om livslängdskoefficienten är hur den genomsnittliga livslängden förändras jämfört med situationen år 2009, inte hur länge människor överlag lever.
Den lagstadgade arbetspensionen är ett kollektivt försäkringsskydd. Det är inte motiverat att behandla olika sjukdomsgrupper på olika sätt inom den.
För närvarande kan sysselsättningsläget för en del vara sådan att de inte har möjlighet att förlänga sin tid i arbetslivet, trots att de gärna vill det. Livslängdskoefficienten ska emellertid fungera på längre sikt. Tills vidare är dess inverkan på pensionen liten, och för att kompensera minskningen av den månatliga pensionen behöver man arbeta en eller ett par månader till.
Lågkonjunkturen är inte evig och möjligheterna att hållas kvar i arbetslivet förändras. I framtiden är det nödvändigt att arbeta längre än idag för att uppnå en lika hög pension.
Livslängdskoefficienten fastställs för varje åldersklass för det år då den fyller 62 år. Livslängdskoefficienten räknas ut varje år i november året innan. Då ger Statistikcentralen ut den slutliga dödlighetsstatistiken som behövs för uträkningen av livslängdskoefficienten.
Pensionsskyddscentralen gör dock framtidsberäkningar utgående från befolkningsprognosen. Uppskattningarna är alltså inte slutliga siffror, men de visar åt vilket håll vi är på väg enligt befolkningsprognoserna.
För dem som är födda 1962 uppskattas livslängdskoefficienten vara 0,932.
