Löntagare
De flesta arbetspensionsförsäkrade, ca 60 procent, är försäkrade enligt lagen om pension för arbetstagare, ArPL. Enligt ArPL försäkras alla anställda inom privata sektorn, bortsett från sjömän.
ArPL trädde i kraft år 2007 och ersatte lagen om pension för arbetstagare (APL), lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (KAPL) och lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (KoPL).
Privata arbetsgivare är skyldiga att försäkra alla sina 17–69 år gamla anställda enligt ArPL, om den anställdas arbetsinkomst överstiger gränsen för försäkringsskyldighet. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten höjs steg för steg. För dem som är födda år 1957 eller tidigare är den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten 68 år, för dem som är födda åren 1958-61 är den 69 år och för dem som är yngre 70 år.
År 2020 är gränsen för försäkringsskyldighet 60,57 euro i månaden. Eftersom gränsen är låg, omfattar pensionsskyddet i praktiken allt förvärvsarbete.
Ett undantag från skyldigheten att ordna med arbetspensionsskydd är arbetstagare som sänts till Finland från utlandet för en kort tid.
Arbetsgivaren pensionsförsäkrar sina anställda i en valfri arbetspensionsanstalt. Pensionsskyddet kan ordnas genom försäkring hos ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en pensionskassa eller företagets egen pensionsstiftelse.
I ett arbetspensionsförsäkringsbolag kan pensionsskyddet ordnas antingen genom ett försäkringsavtal (avtalsarbetsgivare) eller genom att betala in avgiften till pensionsanstalten (tillfälliga arbetsgivare). Läs mer om arbetspensionsanstalterna på Arbetspension.fi.
Både arbetsgivaren och arbetstagaren betalar en pensionsavgift som grundar sig på arbetstagarens bruttolön. Arbetsgivarens avgiftsandel är större än arbetstagarens. Om arbetspensionsavgiften höjs, fördelas höjningen jämt mellan arbetsgivarens och arbetstagarens avgiftsandelar. Arbetsgivaren tar ut arbetstagarens andel av lönen och betalar in hela försäkringsavgiften till pensionsanstalten.
Arbetspensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivarna betalar arbetspensionsavgifterna och lämnar uppgifterna om anställningarna till pensionsanstalterna. Även om arbetsgivaren försummar att betala avgifterna och dessa inte går att driva in, går arbetstagaren inte miste om sina pensionsförmåner, om han eller hon kan bevisa sin anställning hos arbetsgivaren.
Lagen om sjömanspensioner reformerades i början av år 2016
Lagen om sjömanspensioner (SjPL) gäller personer som utför sådant arbete som avses i sjömanslagen på finländska handelsfartyg i utrikesfart. Den gäller också manskap och befäl i arbetsavtalsförhållande på isbrytare. Läs mer om tillämpningsområdet för lagen om sjömanspensioner i själva lagen (SjPL 4 §).
Sjömanspensionskassan är sjömännens pensionsanstalt.
Lagen om sjömanspensioner trädde i kraft 1956 och var därmed den första arbetspensionslagen. De förmåner som beviljas enligt den är litet annorlunda än de som beviljas enligt andra arbetspensionslagar, liksom finansieringen av förmånerna. Antalet personer som är försäkrade enligt lagen om sjömanspensioner har minskat i en jämn takt under de senaste åren.
Pensionsavgiften för sjömän delades tidigare jämnt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. I början av år 2016 ändrades försäkringsavgiften enligt lagen om sjömanspensioner. Från och med år 2016 är arbetstagares andel av avgiften lika stor som arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift enligt de övriga arbetspensionslagarna. Arbetsgivaren ansvarar för resten av avgiften. Reformen innebar också att arbetsgivarens pensionsförsäkringsavgift kan påverkas av invalidpensioner som beviljats arbetsgivarens anställda.
Anställda inom den offentliga sektorn
Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft i början av år 2017. I den lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL), lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensioner (KyPL) och bestämmelserna om pensionsskyddet för FPA:s personal slagits samman.
Av alla försäkrade omfattades tidigare ca 20 procent av lagen om kommunala pensioner och ca sju procent av lagen om statens pensioner. Enligt de övriga lagarna om pension för offentligt anställda försäkrades ca 28 000 personer i slutet av år 2013. Ca 70 procent av de försäkrade inom offentliga sektorn är kvinnor.
Det kommunala pensionsskyddet omfattade personer som stod i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till något at Kevas medlemssamfund. Medlemssamfund är kommuner, samkommuner och under vissa förutsättningar kommunala aktiebolag och föreningar. Även kommunala familjevårdare och närståendevårdare samt kommunala förtroendevalda omfattades av lagen om kommunala pensioner. Lärare som är anställda av kommunerna börjar från och med år 1999 steg för steg omfattas av lagen om kommunala pensioner i stället för lagen om statens pensioner.
Lagen om statens pensioner (StaPL) omfattade tjänstemän och arbetstagare i statens tjänst. Dessutom omfattade statens pensionssystem rektorer och lärare vid grundskolor och gymnasier, om de var födda före år 1970, hade börjat arbeta före 1.1.1999 och fortsatte i samma tjänste- eller anställningsförhållande. På universitetsanställda som är födda före 1.1.1980 tillämpades lagen om statens pensioner. På dem som är födda senare tillämpas lagen om pension för arbetstagare (ArPL).
Lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensioner (KyPL) omfattade dem som arbetar i ett tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande till den evangelisk-lutherska kyrkan eller en församling och eller kyrklig samfällighet inom den.
Anställda inom den ortodoxa kyrkan försäkras enligt ArPL. Enligt den ortodoxa kyrkans pensionsstadga betalas numera endast pensionerna för präster, diakoner och kantorer som tillträtt före 1.1.1994. Deras pensionsskydd överensstämmer med StaPL. Anställda inom central- och stiftsförvaltningen vilkas anställning har börjat före år 1993 omfattas av StaPL.
Anställda på Finlands Bank och Folkpensionsanstalten samt Ålands landskapsregering har egna pensionsstadgor och -bestämmelser. Förmånerna enligt dem överensstämmer med lagen om statens pensioner. Arbetstagare som blivit anställda vid Ålands landskapsregering 1.1.2008 eller senare försäkras enligt ArPL.
Om pensionerna för riksdagsledamöter, medlemmar i statsrådet och republikens president finns bestämmelser i egna lagar. Pensionsförmånerna för finländska ledamöter i Europaparlamentet bestäms i tillämpliga delar enligt lagen om pension för riksdagsmän.
Keva tar hand om pensionsskyddet för anställda inom kommunsektorn, också finansieringen av det. Keva beviljar och betalar också ut pensioner enligt lagen om statens pensioner och lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensioner.
Det kommunala och det statliga pensionssystemet skiljer sig från lagen om pension för arbetstagare huvudsakligen genom att pensionstillväxten inom den offentliga sektorn tidigare varit bättre, att vissa yrkesgrupper har haft en lägre pensionsålder och att det vid bedömningen av en persons rätt till invalidpension tillämpas en yrkesbaserad definition av arbetsoförmåga.
Arbetstagarens pensionsavgift är lika stor för de anställda inom offentliga sektorn som för ArPL-försäkrade anställda inom den privata sektorn. Offentliga arbetsgivares avgifter bestäms på ett annat sätt än privata arbetsgivares.
Läs mer: