Invalidpension
Vid arbetsoförmåga som fortgår en kortare tid än ett år ersätts inkomstbortfallet genom sjukdagpenning, som betalas av FPA. Om arbetsoförmåga som beror på en sjukdom, ett lyte eller en skada fortgår minst ett år, tryggas försörjningen genom rehabiliteringsstöd eller invalidpension (sjukpension), som betalas av arbetspensionsanstalten och/eller FPA. Lagstadgade olycksfalls- och trafikförsäkringar är primära i förhållande till pensionsförsäkringen.
Arbetspensionsanstalten kan bevilja invalidpension till försäkrade som fyllt 17 år men inte uppnått den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass. Invalidpensionen ändras till ålderspension när pensionstagaren uppnår pensionsåldern. Inom folkpensionssystemet kan sjukpension beviljas försäkrade i åldern 16–64 år.
Invaliditetsförmåner inom arbetspensionssystemet är
- invalidpension
- delinvalidpension
- rehabiliteringsstöd
- partiellt rehabiliteringsstöd.
Rehabiliteringsstöd betalas under den tid som rehabilitering pågår
Rehabiliteringsstöd är invanlidpension som betalas på viss tid. Rehabiliteringsstöd betalas till kortvarigt arbetsoförmögna personer, som uppskattas kunna återhämta sig från skadan eller sjukdomen med hjälp av rehabilitering. En förutsättning för beviljande av rehabiliteringsstöd är att en vård- eller rehabiliteringsplan har gjorts upp för den försäkrade. Rehabiliteringsstödet är lika stort som invalidpensionen. Om arbetsförmågan inte återställs, kan rehabiliteringsstödet ändras till invalidpension som beviljas tills vidare.
Av de invalidpensioner som beviljades åren 2016–2018 var drygt hälften sådana som beviljades som rehabiliteringsstöd.
Delinvalidpension ger trygghet vid partiellt nedsatt arbetsförmåga
Full invalidpension betalas till personer, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med minst 3/5, och delpension till personer, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med minst 2/5. Delinvalidpensionen är hälften av invalidpensionens fulla belopp.
Antalet personer som får delinvalidpension har ökat. I synnerhet inom den offentliga sektorn har delinvalidpensionerna blivit allmännare på 2010-talet. Det finns dock rätt få delinvalidpensionärer jämfört med dem som får full invalidpension. I slutet av år 2018 fick ca 17 procent av invalidpensionstagarna delpension.
Arbetsförmågan bedöms med fokus på den återstående arbetsförmågan och möjligheterna till rehabilitering
När rätten till invalidpension bedöms, beaktas utöver medicinska faktorer även den försäkrades förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon rimligtvis kan bedömas klara av. Vid bedömningen beaktas utbildning, tidigare verksamhet, ålder, bosättningsort och andra jämförbara omständigheter.
En yrkesbaserad definition av arbetsoförmåga tillämpas inom den privata sektorn, om den försäkrade har fyllt 60 år, och inom den offentliga sektorn i fråga om alla försäkrade. Yrkesbaserad arbetsoförmåga betyder att personen är oförmögen att utföra arbetsuppgifter inom sitt eget yrke.
Yrkesinriktad rehabilitering, som arbetspensionsanstalterna ordnar, är det primära alternativet före invalidpension. Målet för arbetspensionsrehabiliteringen är att främja fortsatt arbete eller återgång i arbete och därigenom minska eller åtminstone senarelägga behovet att gå i invalidpension.
Invalidpensionen består av den intjänade pensionen och pensionen för återstående tid
Invalidpensionen bestäms utifrån den pension som den försäkrade tjänat in och pensionen för återstående tid. Syftet med pensionen för återstående tid är att ersätta de arbetsinkomster som uteblir på grund av arbetsoförmågan fram till ålderspensionen. För unga invalidpensionstagare utgör den pensionen för den återstående tiden ofta en betydande del av pensionen. Rehabiliteringsstöd, som beviljas på viss tid, och invalidpension, som beviljas tills vidare, bestäms på samma sätt.
Rätt till pension för återstående tid har försäkrade som under de tio sista kalenderåren före det år då arbetsoförmågan inträder har haft sammanlagt minst 18 171,45 euro (enligt 2020 års nivå) i arbetsinkomster.
Pensionen för den återstående tiden beräknas från början av pensionsfallsåret till slutet av den månad då den försäkrade uppnår sin åldersklass lägsta pensionsålder. Om det för personens åldersklass ännu inte har fastställts en lägsta pensionsålder, är slutåldern för den återstående tiden den lägsta pensionsålder som fastställts för den närmaste åldersklassen. För dem som är födda år 1965 eller senare är slutåldern för den återstående tiden 65 år, som är den lagstadgade lägsta pensionsåldern för personer födda 1964. I regel beräknas pensionen för den återstående tiden utgående från arbetsinkomsterna under fem sista kalenderåren före arbetsoförmågans inträde.
Engångsförhöjning av invalidpensioner på basis av pensionstagarens ålder
Invalidpensioner som löpt i fem år höjs. Det är fråga om en engångsförhöjning. Förhöjningen gjordes för första gången år 2010 och gällde alla invalidpensioner som fortgått i minst fem år. Syftet med engångsförhöjningen är att förbättra i synnerhet unga människors invalidpensioner.
Engångsförhöjningen görs när det har gått fem år sedan invalidpensionen eller rehabiliteringsstödet började. Förhöjningen bestäms utifrån pensionstagarens ålder. För de yngsta pensionstagarna, 31 år eller yngre, höjs pensionen med 25 procent. Förhöjningen minskar med en procentenhet för varje levnadsår. Om pensionen börjar efter det att pensionstagaren har fyllt 50 år, görs ingen engångsförhöjning.
Läs mer:
Yrkesinriktad rehabilitering främjar fortsatt arbete
Arbetspensionsanstalterna ansvarar för att ordna yrkesinriktad rehabilitering för de arbetspensionsförsäkrade. Syftet med yrkesinriktad rehabilitering är att förebygga arbetsoförmåga och förbättra möjligheterna att skaffa inkomster. För att ha rätt till yrkesinriktad rehabilitering ordnad av arbetspensionsanstalten ska den försäkrade under de fem sista åren före arbetsoförmågans inträde ha haft sammanlagt minst 36 342,90 euro (år 2020) i arbetsinkomster.
Yrkesinriktad rehabilitering kan ske t.ex. i form av arbetsplatsrehabilitering och utbildning. Under den tid som rehabiliteringen pågår betalar arbetspensionsanstalten någon rehabiliteringsförmån till den försäkrade.
Rehabiliteringsförmåner är
- rehabiliteringspenning
- partiell rehabiliteringspenning
- rehabiliteringstillägg
- rehabiliteringsunderstöd.
Oftast betalas rehabiliteringspenning, som är lika stor som rehabiliteringsstödet utökat med 33 procent. Om en arbetstagare förtjänar mer än hälften av sin stabiliserade inkomst medan den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår, betalas partiell rehabiliteringspenning, är hälften av full rehabiliteringspenning.
År 2017 deltog 16 900 personer i yrkesinriktad rehabilitering som ordnades av arbetspensionsanstalterna. Kostnaderna för rehabiliteringen var 151 miljoner euro.
År 2017 slutfördes 6 871 rehabiliteringsprogram, och 61 procent av rehabiliteringsklienterna återgick i arbetslivet, medan 12 procent gick i pension. Av dem som gick i pension fick 47 procent delinvalidpension i stället för full invalidpension.
Läs mer:
Gränserna för invalidpensionstagares arbetsinkomster
De som får full invalidpension får förtjäna högst 40 procent av den stabiliserade genomsnittsinkomsten de hade före pensionen. De som får delinvalidpension får förtjäna 60 procent av sin tidigare stabiliserade genomsnittsinkomst.
Samhället vill främja förvärvsarbete bland invalidpensionstagare. Till slutet av år 2020 gäller en temporär lag om främjande av återgång i arbete (ArFrL), enligt vilken invalidpensionstagare får förtjäna minst 834,52 e/mån (år 2020). I och med att den lägsta inkomstgränsen höjs får invalidpensionstagare med små inkomster bättre möjligheter att arbeta. När pensionen kan lämnas vilande är det lättare att prova på att arbeta.
När arbetsinkomsterna överstiger inkomstgränserna, avbryts pensionsutbetalningen och pensionen lämnas vilande för minst tre månader och för högst två år.
Drygt 12 procent av dem som får full invalidpension och 80 procent av dem som får delinvalidpension förvärvsarbetar. Inom den offentliga sektorn beviljas relativt sett fler delinvalidpensioner än inom den privata sektorn.
Läs mer: