Pensionslagstiftningen utvecklas kontinuerligt årligen, även om större reformer görs mera sällan. Arbetsmarknadsorganisationerna och statsmakten deltar i utvecklingsarbetet.

Förändringar i samhället ger ofta impulsen till reformer. Den praktiska lagberedningen för reformerna inleds t.ex. genom en överenskommelse mellan arbetsmarknadsorganisationerna eller en anteckning i regeringsprogrammet. Mindre ändringsbehov kan orsakas t.ex. av ändringar i annan lagstiftning som har en nära koppling till pensionsskyddet.

Den senaste omfattande pensionsreformen trädde i kraft i början av år 2017. Den gick vidare på samma väg som de föregående reformerna med ett längre arbetsliv som mål, när det lagstiftades om att den lägsta pensionsåldern skulle knytas till livslängdens utveckling.

Pensionsförhandlingsgruppen leds av verkställande direktör Mikko Kautto

Enstaka ändringar bereds ofta i trepartsarbetsgrupper som är tillsatta på viss tid. Arbetsmarknadscentralorganisationernas pensionsförhandlingsgrupp, som leds av Pensionsskyddscentralens vd Mikko Kautto, är en ständig arbetsgrupp, som regelbundet diskuterar behovet av ändringar inom pensionssystemet.

Ändringarna i pensionssystemet år för år

2020

• År 2020 kan årskullarna 1956 och 1957 uppnå den lägsta pensionsåldern (63 år 6 månader respektive 63 år 9 månader).
• Arbetstagare tjänar inte längre in pension för sådana inkomster för vilka ordnandet av arbetspensionsskydd har medvetet försummats.
• På grund av en arbetsinkomstreform i sjukförsäkringslagen tillväxer pensionen under perioder med föräldradagpenning enligt en högre inkomstgrund än tidigare och för perioder med sjukdagpenning och FPA-rehabiliteringsdagpenning enligt en lägre inkomstgrund än tidigare. Ändringen gäller pension som tillväxer på basis av förmåner som beviljas år 2020 eller senare.
• I början av året höjdes full folkpension med 34 euro och garantipension med 50 euro i månaden.
• En ändring av lagen om utkomststöd för arbetslösa trädde i kraft i början av året. Åldersgränsen för rätten till arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar höjs från 61 till 62 år för dem som är födda år 1961 eller senare. Slutåldern för rätten till utkomstskydd för arbetslösa ändras för dem som är födda 1965 eller senare. I stället för 65 år börjar den följa den lägsta pensionsåldern.
• Privata arbetsgivares andel av arbetspensionsförsäkringsavgiften sänktes tillfälligt med 2,6 procentenheter. Sänkningen av avgiften är i kraft 1.5-31.12.2020

2019

• Den lägsta pensionsåldern för arbetspension är 63 år och 6 månader för dem som är födda år 1956.
• Folkpensionsindex frystes till samma nivå som året innan, men garantipensionen och pensionsstödet höjdes med 9,25 euro.
• Pensionsstödet utvidgades 1.10.2019 så att den började omfatta personer födda före 1.9.1958.
• Det nationella inkomstregistret togs i bruk. I det sparas information om alla arbetsinkomster efter varje löneutbetalning. Registret utnyttjas också inom pensionssystemet. Det gör det möjligt att bl.a. följa uppgifterna om arbetsinkomster mer i realtid.

2018

• De första arbetslivspensionerna började år 2018.
• Den lägsta pensionsåldern för arbetspension var 63 år och 3 månader för dem som är födda år 1955.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare upphörde i slutet av året. Utbetalningen av avträdelsestöd (AVSTÖL) som beviljats enligt lagstiftningen om avträdelsestöd fortgår dock högst tills den som får avträdelsestöd fyller 63/65 år beroende på när stödet beviljades.
• Folkpensionsindex frystes till samma nivå som året innan, men garantipensionen höjdes med 15,01 euro.

2017

• Arbetspensionsreformen trädde i kraft.
• Den lägsta åldern för ålderspension började höjas steg för steg med början från dem som är födda år 1955. De som är födda år 1962 är den första årskullen vars lägsta pensionsålder blir 65 år. Från och med dem som är födda år 1965 knyts den lägsta pensionsåldern till livslängdsökningen.
• Arbetstagare började tjäna in pension vid 17 års ålder (i stället för 18 år).
• Intjäningsprocenten gjordes enhetlig i alla åldersgrupper, 1,5 procent. Till slutet av år 2025 tjänst dock 53–62-åringarna in pension med 1,7 procent och de betalar också en 1,5 procentenheter högre avgift under den tiden. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift räknas fr.o.m. år 2017 inte längre bort från lönen vid beräkningen av pensionen.
• De som skjuter upp pensionen till tiden efter sin lägsta pensionsålder fick rätt till uppskovsförhöjning (0,4 % för varje månad med vilken pensionen senareläggs).
• Partiell förtida ålderspension och arbetslivspension infördes som nya pensionsslag. Den partiella förtida ålderspensionen kom i stället för deltidspension, som inte längre beviljades. Partiell förtida ålderspension kan beviljas personer födda år 1949 eller senare om de inte får annan arbetspension och har fyllt 61 år (62 år i fråga om personer födda 1964 eller senare. Den partiella förtida ålderspensionen kan vara 25 eller 50 procent av den intjänade pensionen, efter personens eget val. Om personen väljer att ta ut partiell förtida ålderspension före sin lägsta pensionsålder, förtidsminskas pensionen (0,4 % för varje månad med vilken pensionen tidigareläggs). Om personen tar ut partiell ålderspension efter sin lägsta pensionsålder, görs en uppskovshöjning av pensionen. Det fanns inga begränsningar för förvärvsarbete i samband med den partiella pensionen.
• Arbetslivspension kan beviljas personer som har fyllt 63 år och har arbetat minst 38 år i ansträngande och slitsamt arbete. Arbetsförmågan måste också vara något nedsatt, men inte lika mycket som krävs för att invalidpension ska beviljas. Arbetslivspension kunde beviljas tidigast år 2018.
• Arbetspensionsreformen påverkade också pensionsåldern enligt folkpensionslagen, men först i fråga om personer som är födda år 1965 eller senare.
• Pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) trädde i kraft. I den sammanslogs lagen om kommunala pensioner (KomPL), lagen om statens pensioner (StaPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL). Pensionslagen för den offentliga sektorn omfattar också anställda vid Folkpensionsanstalten.
• Staten och arbetsmarknadsparterna ingick ett konkurrenskraftsavtal genom vilket bl.a. arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift höjdes medan arbetsgivarens avgift sänktes.
• Pensionsstöd infördes 1.6.2017. Stödet är lika stor som garantipensionen och beviljades i stället för arbetsmarknadsstöd till personer som var långtidsarbetslösa 31.8.2016 och var födda före 1.9.1956.
• Folkpensionsindex frystes och skars ned med 0,85 % från 2016 års nivå.

2016

• En reform av sjömanspensionslagen trädde i kraft. Intjäningsprocenterna och arbetspensionsförsäkringsavgiften gjordes enhetliga med de övriga arbetspensionslagarna redan år 2016. Sättet att bestämma statens andel av SjPL-pensionsutgiften bestäms ändrades också. Pensionsåldern förenhetligas med de övriga pensionslagarna efter en övergångsperiod.
• Registrerade APL-tilläggspensionsförsäkringar som arbetsgivarna ordnat upphörde att gälla 31.12.2016.

2015

• I början av år 2015 trädde en lagändring i kraft, som förpliktade pensionsanstalten att reda ut om den som ansöker om invalidpension har rätt till rehabilitering.
• Indexjusteringen av folk- och arbetspensioner begränsades till 0,4 procent.
• LITA-ersättningarna, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, drogs av som direkta avdrag från alla pensioner som fastställts enligt 2004 års bestämmelser och där det skedde ändringar. Pensionen fick dock inte bli mindre än den blev när den samordnades enligt 2004 års bestämmelser.
• Intjäningsprocenten för invalidpensionsförhållanden (1,5) som ändrades 2010 tillämpades retroaktivt också på pensionsförhållanden som varit i kraft åren 2006–2009 inom den privata sektorn.
• Pensionsförsäkringen för stipendietagare blev flexiblare.
• En lag om extra pension för idrottsutövare som fått OS-medalj trädde i kraft.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 2007) fortsattes enligt en lagändring (1064/2014) för åren 2015–2018.
• Regeringens proposition med förslag till pensionsreform år 2017 antogs.

2014

• Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete var fortsättningsvis i kraft åren 2014–2016.
• Registrerade APL-tilläggspensionsförsäkringar som arbetsgivarna ordnat upphörde att gälla 31.12.2016. Lagen där detta bestämdes trädde i kraft 1.1.2014.

2013  

• Förtida ålderspension vid 62 års ålder avskaffades med början av dem som är födda år 1952 inom både arbetspensions- och folkpensionssystemet. Det var dock möjligt att få folkpension som förtida ålderspension vid 63–64 års ålder.
• Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 61 år för dem som var födda år 1954 eller senare.
• Den rätt till oförminskad ålderspension vid 62 års ålder som personer som fått arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar avskaffades för dem som är födda år 1958 eller senare. Inom folkpensionssystemet förblev motsvarande rätt i kraft ännu i fråga om personer födda åren 1958–1961 när de fyllt 64 år.
• Från och med år 2013 minskade arbetspensionen inte längre p.g.a. sådana LITA-förmåner, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, vilkas skadefall hade inträffat före år 2004. Pensionen minskade inte heller p.g.a. sådan pension som pensionstagaren tjänade in för arbete från och med året efter det då LITA-skadefallet inträffade.
• Pensionsanstalternas förmåga att bära risker stärktes genom att slå samman verksamhetskapitalet och utjämningsbeloppet till solvenskapital.
• Rabatten på nya företagares pensionsavgift minskades.

2012

• Familjepension som beviljas efter förmånslåtare som gått i pension enligt de bestämmelser som gällde före år 2005 började samordnas på samma sätt som övriga nya pensioner så att LITA-förmånerna, dvs. ersättningar enligt trafikförsäkringen och den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, direkt drogs av från pensionen.
• Långtidsarbetslösa som var födda på 1950-talet och hade fyllt 62 års kunde under vissa förutsättningar få ålderspension utan att den förtidsminskades.
• Uppgifterna om arbete inom den offentliga sektorn togs med i arbetspensionsutdraget.

2011

• Garantipensionen trädde i kraft 1.3.2011.
• Definitionen av företagare enligt FöPL ändrades i början av 2011 så att man som företagare började betrakta delägare som arbetar i ledande ställning i aktiebolag, om delägaren ensam äger mer än 30 procent eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger mer än 50 procent av bolagets aktiekapital. En delägare som arbetar i ledande ställning omfattas av FöPL också om hen ensam har mer än 30 procent eller tillsammans med sina familjemedlemmar har mer än 50 procent av det röstetal som aktierna medför.
• Definitionen av lantbruksföretagare enligt LFöPL ändrades så att man som lantbruksföretagare började betrakta en delägare som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag som bedriver gårdsbruk, fiske eller renskötsel och som ensam äger mer än 30 procent av bolagets aktiekapital eller ensam innehar mer än 30 procent av det röstetal som bolagets aktier medför eller som tillsammans med sin make eller sambo eller en person som i rakt upp – eller nedstigande led är släkt med aktieägaren och bor i samma hushåll äger mer än 50 procent av bolagets aktiekapital.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 2007) fortsattes enligt en lagändring (1787/2009) för åren 2011–2014.

2010

• För att göra det lättare för sjukpensionärer att återgå i arbete stiftades en temporär lag som gällde 1.1.2010–31.12.2013. Sjukpensionärer hade rätt att förtjäna åtminstone 600€/mån medan de fick pension. Dessutom kunde pensionen lämnas vilande för den tid då pensionstagaren arbetade. Inom folkpensionssystemet hade det varit möjligt redan tidigare.
• Engångsförhöjningar av pensioner till personer som blivit arbetsoförmögna före 51 års ålder betalades ut för första gången. Förhöjningen gavs till dem vilkas pension hade börjat fem eller flera år tidigare. Ju yngre pensionstagaren var när pensionen började, desto större var förhöjningen. Varje pension förhöjdes endast en gång.
• Livslängdskoefficienten påverkade pensionerna för första gången. Koefficienten minskar nya, begynnande arbetspensioners månatliga belopp.

Reformer som överenskommits i samband med den s.k. socialpolitiska inkomstpolitiska uppgörelsen trädde i kraft:

• Nivån på begynnande invalidpensioner höjdes genom ändringar av inkomsten för återstående tid och intjäningsprocenten för den återstående tiden. Intjäningsprocenten för återstående tid i åldern 50–63 år höjdes från 1,3 procent till 1,5 procent.
• Det lagstiftades om att invalidpensionerna skulle omfattas av livslängdskoefficienten.
• Gränsen för minskning av efterlevandepensionen ändrades.
• Nivån på inkomst som beaktas under alterneringsledighet sänktes.
• Åldersgränsen för deltidspension höjdes till 60 procent och pensionsintjäning på basis av inkomstbortfallet avskaffades. Ändringarna gällde personer som var födda efter år 1952.
• Åldersgränsen för arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar höjdes med ett år i fråga om personer som var födda år 1955 eller senare.

2009

• Forskare och konstnärer som får stipendier för sitt arbete började tjäna in arbetspension. Bestämmelserna om pensionerna infördes i LFöPL och stipendietagarna började försäkras på LPA.

2008

• Ett arbetspensionsutdrag började årligen skickas till alla försäkrade inom den privata sektorn.
• En temporär lag (2008–2012) för att stärka pensionsanstalternas solvens trädde i kraft.

En strukturell reform av folkpensionslagstiftningen:

• Dyrortsklasserna avskaffades (folkpensionerna till dem som bodde i andra kommungruppen höjdes till samma nivå som i första kommungruppen). Dyrortsklassificeringen påverkade alltså inte längre pensionsbeloppet.
• Begreppet folkpension ändrades. Vårdbidrag och bostadsbidrag till pensionstagare räknades inte längre som pension.
• Gränsen för minsta pension som utbetalas sänktes.
• Pensionernas fulla belopp höjdes.
• Anstaltsvård minskade inte längre pensionens belopp.

2007

• ArPL trädde i kraft. Den ersatte APL, KAPL och KoPL.
• Lagen om statens pensioner StPL skrevs också om och förkortningen ändrades till StaPL.
• Lagarna om pension för företagare, FöPL och LFöPL, och lagen om sjömanspensioner, SjPL, skrevs också om.
• En placeringsreform genomfördes.

2006

Pensionsreformens andra fas trädde i kraft.

• Också andra pensioner än ålderspensioner började beräknas på det nya sättet.
• Beräkningen av pension för återstående tid ändrades helt så att intjäningsprocenten efter 50 års ålder till den återstående tidens slutålder 63 år var 1,3 och inkomsten för återstående tid beräknades utgående från inkomsterna under de fem sista åren före pensionsfallet, efter en övergångsperiod.

2005

Pensionsreformen trädde i kraft. Ålderspensionerna beräknades på det nya sättet redan år 2005, men invalidpensionerna fortfarande på det tidigare sättet, om pensionsfallet inträffade år 2005.

• Arbetstagare skulle försäkras från 18 till 68 års ålder och pensionen började beräknas utifrån arbetsinkomsterna under varje år från och med år 2005. Allt arbete i åldern 18–67 år, även vid sidan av pension, började ge pensionstillväxt.
• Pension började också tillväxa under tider då den försäkrade inte fick lön, utan vissa sociala förmåner.
• Pensionsrätterna för anställningar som fortgick över årsskiftet 2004/2005 beräknades enligt den tidigare lagstiftningen fram till utgången av år 2004 och de nya intjäningsprocenterna trädde i kraft i början av år 2005.
• Det tidigare pensionsindexet för personer i pensionsålder, dvs. arbetspensionsindexet, började tillämpas på alla löpande pensioner. Intjänade pensionsrätter och pensionsgrundande löner började justeras med en ny lönekoefficient, där den reella förändringen av inkomstnivån beaktades till 80 procent. Halvvägsindexet (tidigare index för personer i förvärvsaktiv ålder) användes vid pensionsberäkningen i de fall där pensionen beräknades enligt bestämmelser som gällde före 2005.
• Pensionsåldern blev flexibel mellan 63 och 68 år.
• Man kunde ta ut pensionen vid 63 års ålder utan att den minskades.
• Samordningen mellan arbetspensionerna avskaffades helt inom den privata sektorn.
• Intjäningsprocenten var 4,5 för arbetsinkomster efter 63 års ålder och 1,9 för arbetsinkomster i åldern 53–63.
• Uppskovsförhöjning beviljades från 68 års ålder (0,4/månad).
• Förtidsminskning tidigast från 62 års ålder (0,6/månad).
• Arbetslöshetspensionen avskaffades för dem som var födda efter år 1949. Arbetslöshetspensionen ersattes med tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa.
• Individuell förtidspension avskaffades för personer födda efter år 1943. Villkoren för att få individuell förtidspension införlivades i bestämmelserna om invalidpension.
• År 2009 infördes en livslängdskoefficient.
• Reformen genomfördes samtidigt i folkpensionslagstiftningen, men där hölls pensionsåldern vid 65 år och förtids- och uppskovskoefficienterna hölls oförändrade. Åldersgränsen för förtida uttag av ålderspension ändrades dock till 62 år inom folkpensionssystemet.
• Arbetstagares pensionsavgift höjdes från 4,6 procent till 5,8 procent för dem som fyllt 53 år.
• En lag om pensionsstöd för långtidsarbetslösa trädde i kraft 1.5. Enligt den kunde personer som uppfyllde villkoren för att få pensionsstöd beviljas ålderspension redan vid 62 års ålder inom både arbetspensions- och folkpensionssystemet utan att pensionen förtidsminskades.

2004

• Principen om sista pensionsförsäkrare började också omfatta den offentliga sektorn.
• Rehabilitering blev en subjektiv rättighet under vissa förutsättningar.

2003

• Riksdagen antog ett pensionsreformspaket som bl.a. hade som mål att senarelägga pensionsövergångarna.
• Åldersgränsen för deltidspension återställdes till 58 år för personer födda 1947 eller senare. Samtidigt sänktes ålderspensionstillväxten under tiden med deltidspension.
• Individuell förtidspension beviljades inte länger till personer som var födda efter 1943. Inom den offentliga sektorn kunde den ändå beviljas även personer födda åren 1944–1947.
• En höjning som kompenserade för slopandet av folkpensionens basdel gjordes i de arbetspensioner som hade börjat åren 1975–1995 och hade påverkats av samordningen av arbetspensionen och folkpensionen.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 1995) fortsattes enligt en lagändring (593/2002) för åren 2003-2006.

2002

• Euron infördes inom arbetspensionssystemet.
• Den ålder före vilken invaliditetspension enligt folkpensionen inte beviljades förrän sökandens rehabiliteringsmöjligheter hade utretts höjdes till 20 år 1.4.

2001

• Utbetalningen av nedskurna folkpensioner och maketillägg upphörde 1.1.2001.

2000

• Åldersgränsen för individuell förtidspension steg från 58 till 60 år för personer födda efter 1943. Inom den offentliga sektorn kunde åldersgränsen också vara 58 år också för personer födda åren 1944–1946 och 59 år för personer födda år 1947.
• Kravet på s.k. återstående tid som anslutits till arbetslöshetspensionen år 1994 frångicks inom arbetspensionssystemet. I arbetslöshetspensionen betalades ändå inte längre någon pensionsdel för återstående tid, utan den började betalas först när arbetslöshetspensionen ändrades till ålders- eller familjepension.
• Minskningsprocenten för förtida ålderspension sänktes från 0,5 procent till 0,4 procent per tidigarelagd månad. Uppskovsförhöjningen sänktes från 1 procent till 0,6 procent.
• Systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare (AVSTÖL 1995) fortsattes enligt en lagändring (1326/1999) för åren 2000–2002. Avträdelsestödsystemet började också omfatta idkare av renhushållning.

1999

• Invaliditetspension enligt folkpensionslagen beviljades fr.o.m. 1.8 inte till personer under 18 år förrän sökandens möjligheter till rehabilitering hade utretts.
• Under vissa förutsättningar kunde invaliditetspension enligt folkpensionslagen fr.o.m. 1.8. lämnas vilande för 6–24 månader.

1998

• Alla anställningar som varade kortare tid än en månad eller där inkomsten inte översteg minimiinkomstgränsen enligt APL och allt arbete som privata hushåll lät utföra försäkrades enligt KoPL.
• Den nedre åldersgränsen för deltidspension sänktes 1.7. till 56 år. Ändringen gällde till slutet av år 2002.

1997

• Möjligheten att få bostadsbidrag, vårdbidrag, barntillägg och fronttillägg var inte längre beroende av om man fick annan folkpension.

1996

• Folkpensionen blev arbetspensionsavhängig. De pensioner som börjat före 1.1.1996 och som inte inkluderade folkpensionens tilläggsdel avskaffades steg för steg inom loppet av fem år.
• Uttaget av folkpensionsavgift av de försäkrade och pensionstagarna upphörde.
• Tidsbunden invalidpension ändrades till rehabiliteringsstöd.
• Inom arbetspensionssystemet tog man i bruk två APL-index, index för personer i förvärvsaktiv ålder och index för personer i pensionsålder. I indexet för personer i förvärvsaktiv ålder beaktades den reella inkomstutvecklingen till 50 procent och i indexet för personer i pensionsålder till 20 procent. Med indexet för personer i pensionsålder justerades pensioner som betalades till personer som fyllt 65 år.
• Inom arbetspensionssystemet infördes striktare bestämmelser om rätten till återstående tid och försvagades intjäningsprocenten för återstående tid så att den för personer i 50–59 års ålder var 1,2 procent och för personer i 60–64 års ålder 0,8 procent av lönen.
• Den pensionsgrundande lönen började räknas utgående från lönerna under de 10 sista åren i varje anställning. Reformen infördes successivt.
• Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift drogs för första gången av från lönen vid beräkning av pensionen (lagen trädde i kraft 1994).

1995

• Inom den privata sektorn trädde lagen om avträdelsestöd till lantbruksföretagare i kraft (AvStöL).
• Systemet med generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (GeVPL) upphörde i slutet av året. utbetalningen av beviljade generationsväxlingspensioner fortsatte dock högst tills pensionstagaren fyllde 65 år).
• Systemet med avträdelseersättning för lantbruksföretagare (AvEL) upphörde i slutet av året. Utbetalningen av beviljade avträdelseersättningar fortsatte dock högst tills ersättningstagaren fyllde 65 år).

1994

• Åldersgränsen för individuell förtidspension höjdes från 55 till 58 år för personer födda efter år 1939.
• De som fick individuell förtidspension kunde återgå i förvärvsarbete utan att gå miste om sin rätt till pensionen. Beroende på förvärvsinkomsternas storlek kunde pensionen betalas ut till halva beloppet eller helt och hållet lämnas vilande.
• Åldersgränsen för deltidspension sänktes inom den privata sektorn från 60 år till 58 år, som var den åldersgräns som tillämpats inom den offentliga sektorn.
• Villkoren för att få arbetslöshetspension blev striktare och bestämmelserna om arbetslöshetspension inom folkpensionssystemet förenhetligades med arbetspensionssystemet.
• Inom arbetspensionssystemet höjdes den årliga pensionstillväxten till 2,5 procent för personer i åldern 60–64 år.
• Inom folkpensionssystemet infördes kravet på fem års bosättningstid i Finland innan pensionen beviljades.
• Folkpensionen och familjepensionen från FPA började beräknas i proportion till bosättningstiden i Finland.
• EES-lagstiftningen började gälla i Finland.
• Indexjusteringarna av arbets- och folkpensionerna utelämnades för år 1994.
• Arbetspensionstillägget blev mera omfattande. Utöver perioder med arbetslöshetsdagpenning beaktades också vuxenutbildnings- och rehabiliteringsförmåner.

1993

• Inom arbetspensionssystemet trädde lagen om arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift i kraft. Avgiftsförändringarna fick en sänkande effekt på APL-index.
• Inom den privata sektorn trädde lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare i kraft (AvEL).
• Inom den offentliga sektorn ändrades intjäningstiden för arbetspensionen, pensionens målsatta nivå och pensionsåldern så att de motsvarande den privata sektorns. Inom den offentliga sektorn blev den allmänna pensionsåldern 65 år för nya anställningar.

1992

• Folkpensionsavgift infördes också för pensionstagare.
• Systemet med avträdelsepension för lantbruksföretagare (AvPL) upphörde i slutet av året. Utbetalningen av beviljade avträdelsepensioner fortsätter dock i regel så länge pensionstagaren lever.

1991

• Pensioner beviljade av Sjömanspensionskassan (SjPL-pensionerna) anslöts till samma ansvarsfördelningssystem som privata sektorns arbetspensionssystem i övrigt.
• En rehabiliteringsreform där arbetsfördelningen mellan rehabiliteringsanordnare gjordes klarare genomfördes. Den innebar också att rehabiliteringsmöjligheterna skulle utredas innan invalidpension beviljades och att rehabiliteringspenning införds inom arbetspensionssystemet.
• Lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/1990; GeVPL) trädde i kraft 1.1.1991.

1990

• Familjepensionsreformen trädde i kraft 1.7.
• Familjepensionen beviljades enligt de nya reglerna, om förmånslåtaren avled 1.7.1990 eller senare.
• Änklingar fick rätt till efterlevandepension. Inom arbetspensionssystemet fick också ex-makar under vissa förutsättningar rätt till efterlevandepension.
• Inom arbetspensionssystemet separerades den efterlevande makens och barnens pensioner.
• Efterlevandepensionen ställdes i proportion till den ekonomiska förlust som förmånslåtarens död medfört genom att den efterlevande makens inkomst började beaktas när pensionsbeloppet fastställdes genom en s.k. pensionsjämkning.
• Inom folkpensionssystemet utvidgades rätten till pension för efterlevande makar som försörjde barn, medan barnlösa efterlevande makars rätt till pension åtstramades.
• Åldersgränsen för barnpension höjdes till 18 år.
• Efterlevande- och barnpension blev skattepliktig inkomst.

1989

• Vårdbidrag för barn ändrades till en handikappförmån, vilket innebar att det inte längre räknades som pension.
• Förtida ålderspension, individuell förtidspension och deltidspension infördes bland pensionsförmånerna också inom arbetspensionssystemet för den offentliga sektorn 1.7.
• Försäkringsskyldighet från början av det år då arbetstagaren fyllde 14 år.

1987

• Pensionsförmånerna inom arbetspensionssystemet för den privata sektorn utökades med deltidspension.

1986

• Pensionsförmånerna inom folkpensionssystemet och arbetspensionssystemet för den privata sektorn utökades med förtida ålderspension och individuell förtidspension.
• Inom arbetspensionssystemet för den privata sektorn infördes lagen om pension för vissa konstnärer och redaktörer i arbetsförhållande (KoPL). År 1998 ändrades lagens namn till lag om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare.
• Det fattades beslut om att höja åldersgränsen för arbetslöshetspension tillbaka till 60 år så att nya åldersklasser med personer yngre än 60 år inte längre skulle omfattas av arbetslöshetspensionen.
• Extra fronttillägg började betalas 1.11.

1985

• Folkpensionsreformens fast III: folkpensionens tilläggsdel påverkades endast av egna arbetspensioner och därmed jämförbara ersättningar.

1984

• Folkpensionsreformens fas II B: ändringar i hur pensionerna bestämdes.

1983

• Folkpensionsreformens fas II A: arbetsinkomster påverkade inte längre folkpensionens tilläggsdel. Folkpensionens bas- och tilläggsdelar blev skattepliktig inkomst.
• Inom arbetspensionen fick också kvinnor rätt till förtidspension för frontveteraner 1.7.

1982

• Dagpenning enligt sjukförsäkringslagen blev primär i förhållande till invalidpension enligt arbetspensionssystemet.
• En lag om förtidspension för frontveteraner trädde i kraft inom arbetspensionen 1.7. Enligt den kunde förtidspension för frontveteraner beviljas män som var bosatta i Finland och hade tilldelats frontmannatecken.
• Inom folkpensionen fick också kvinnor rätt till frontmannapension 1.9. Frontmannapension betalades till kvinnor på samma grunder som till män.

1981

• Folkpensionsreformens fas I B: ändringar i hur pensionerna bestämdes.

1980

• Åldersgränsen för arbetslöshetspension sänktes till 55 år.
• Folkpensionsreformens första fas, dvs. fas I A: ändringar i pensionernas struktur och sättet på vilket de bestämdes. Ålderdomsstöd beviljades inte längre.

1979

• Den pensionsgrundande lönen började räknas ut genom att beakta de två inkomstmässigt mittersta åren bland de fyra sista åren (tidigare de två bästa).

1978

• Kommunala förtroendevalda började omfattas av pensionsskyddet.
• Åldersgränsen för arbetslöshetspension sjönk till 58 år.

1977

• Grunderna för indexuppräkning av arbetspensionerna ändrades. Indexet grundade sig på medeltalet av förändringarna i löne- och prisnivån (tidigare endast på förändringar i lönenivån).

1975

• Arbetspensionerna nivåförhöjdes, procentsatsen för intjäningen steg från 1 till 1,5 procent per år.

1974

• Lagen om avträdelsepension (16/1974; AvPL) trädde i kraft. Avträdelsepension kunde beviljas lantbrukföretagare som varaktigt avstod från att bedriva jordbruk.
• I LFöPL infördes den nya förmånen generationsväxlingspension i syfte att göra det lättare för den yngre generationen att ta över funktionsdugliga gårdar. Ursprungligen skulle generationsväxlingspensionen vara i kraft i tre år, men giltighetstiden förlängdes genom flera temporära lagändringar ända tills lagen om generationsväxlingspension trädde i kraft år 1991.

1973

• Delinvalidpension infördes bland pensionsförmånerna.

1971

• Arbetslöshetspension infördes bland pensionsförmånerna. Till en början var åldersgränsen för den 60 år. Senare sänktes den och var på 80-talet till och med så låg som 55 år, men återställdes i praktiken till det ursprungliga i början av år 1991.

1970

• Lagarna om pension för företagare (FöPL) och lantbruksföretagare (LFöPL) trädde i kraft.

1969

• Lagen om allmän familjepension trädde i kraft.
• Lagen om statens familjepensioner (StFamPL) trädde i kraft.

1967

• Lagen om statens pensioner (StPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (KyPL) trädde i kraft.
• Familjepension infördes bland pensionsförmånerna inom arbetspensionssystemet.

1966

• Den pensionsgrundande lönen började räknas utifrån de två bästa åren under de fyra senaste arbetsåren (tidigare den regelbundna inkomsten räknad utifrån det sista året och det föregående året).

1964

• Lagen om pension för kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare (KTAPL) trädde i kraft.

1962

• Lagen om pension för arbetstagare (APL) och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (KAPL) trädde i kraft 1.7.1962.

1957

• En ny folkpensionslag (FPL) trädde i kraft.

1956

• Lagen om sjömanspensioner (SjPL) trädde i kraft.