Hur pensionsavgiftens nivå bestäms inom olika sektorer

Hur ArPL-avgiften för den privata sektorn bestäms

ArPL-avgiften, som samlas in av arbetsgivare och arbetstagare, ska tillsammans med avkastningen på placeringar av pensionsfonderna täcka

  • pensioner som betalats till pensionstagarna och som pensionsanstalterna gemensamt bekostar
  • de medel som ska överföras från avgiften till fonderna, dvs. ökningen av ansvarsskulden
  • omkostnaderna för skötseln av pensionerna och försäkringarna samt
  • de förluster som uppstår av försäkringsavgifter som inte fås från arbetsgivarna, dvs. premieförluster,under respektive år.

ArPL-avgiften för arbetsgivare som försäkrats i ett arbetspensionsförsäkringsbolag

Den försäkringsavgift som arbetsgivare med en försäkring i ett arbetspensionsförsäkringsbolag betalar består av flera komponenter. De pengar som samlas in i form av vissa avgiftsdelar fonderas för den framtida pensionen medan vissa andra avgiftsdelar används till att bekosta den pensionsutgift som pensionsanstalterna gemensamt bekostar och omkostnaderna under det år då avgiften tas ut. Den sänkning av ArPL-avgiften som år 2020 görs med anledning av coronavirusepidemin börjar 1.5.2020 och hänför sig till avgiftens utjämningsdel.

Komponenterna i den genomsnittliga ArPL-avgiften, år 2020:

  • Ålderspension 3,5 %
  • Invalidpension 1,0 %
  • Utjämningsdel 19,9 % / 17,3 %
  • Övriga 0,7 %
  • Uppskattad återbäring -0,7 %
  • Genomsnittlig försäkringsavgift 24,4 % / 21,8 %

En del av ArPL-avgiften som samlas in för fonderade ålderspensioner, 3,5 procent av lönerna, avsätts till fonden för framtida ålderspension. Ålderspensionsdelen fastställs till en sådan nivå att den ArPL-avgift som samlas genom den i genomsnitt räcker till för att i sinom tid betala ut de delar av ålderspensionen som fonderas under respektive år med beaktande av fondavkastningen och dödligheten.

För den framtida ålderspensionen fonderas ett belopp som motsvarar en pensionstillväxt på 0,4 procent av arbetsinkomsten. Resten av ålderspensionerna som betalas till pensionstagarna bekostas gemensamt med ArPL-avgiftens utjämningsdel.

Ändringar som påverkar ålderspensionsdelen sker relativt sällan. Sådana ändringar är t.ex. ändringar av dödlighetsgrunden, som modellerar människornas livslängd. I slutet av år 2016 ändrades dödlighetsgrunden för att livslängden ökar. Ändringen ökade ålderspensionsfonderna och försäkringsavgiftens ålderspensionsdel. Ökningen av fonderna finansierades ur utjämningsbeloppet och det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret.

ArPL-avgiftens ålderspensionsdel beräknas separat för varje arbetstagare och den är beroende av personens ålder och kön. Skillnaderna mellan könen i fråga om medellivslängd påverkar alltså avgiftens ålderspensionsdel. Hela avgiften jämnas dock ut med hjälp av ArPL-avgiftens utjämningsdel, och därför betalas det inte olika stora ArPL-avgifter för kvinnliga och manliga arbetstagare.

Den del av ArPL-avgiften som samlas in för invalidpensioner används till fondering av invalidpensioner som beviljats pensionstagare tills de uppnår pensionsåldern. Av dessa pensioner fonderas under pensionens begynnelseår i regel hela det försäkringsmatematiska kapitalvärdet beräknat utifrån pensionens begynnelsebelopp utan indexhöjningar fram till pensionsåldern. Invalidpensionsdelen fastställs till en sådan nivå att den ArPL-avgift som samlas genom den i genomsnitt räcker till för att täcka hälften av de invalidpensioner som börjar inom de två år som följer på det år då avgiften samlats in.

Invalidpensionsdelen uppskattas utgående den nyaste statistiken, utredningarna och prognoserna om pensioner som börjat. Fastställandet av invalidpensionsdelen påverkas av t.ex. ändringar av den i lagen definierade fonderingsgraden av pensionen.

ArPL-avgiftens invalidpensionsdel är beroende av bl.a.

  • de försäkrade arbetstagarnas ålder
  • de löner som arbetsgivaren betalat till sina anställda och
  • de invalidpensioner som beviljats arbetsgivarens anställda jämfört med genomsnittet, dvs. invalidpensionsrisken.

Läs mer:

Med ArPL-avgiftens utjämningsdel insamlas pengarna för att bekosta de delar av pensioner som ska bekostas gemensamt, dvs. de delar som utjämnas, och betalas till pensionstagarna under det år då avgiften tas ut. Pensioner som bekostas gemensamt är t.ex.

  • indexhöjningarna av pensioner
  • de delar av ålders- och invalidpensionerna som överstiger de fonderade delarna
  • familjepensioner
  • deltidspensioner
  • partiella förtida ålderspensioner och
  • arbetslivspensioner.

Största delen, dvs. ca 80 procent, av de löpande ArPL-pensionerna är sådana som bekostas gemensamt.

Buffertfonden för ArPL-avgiftens utjämningsdel, dvs. utjämningsavsättningen, ska alltid täcka minst en femtedel av den pensionsutgift som ska bekostas gemensamt följande år. I bufferten för utjämningsdelen har det också samlats pengar för att jämna ut höjningen av ArPL-avgiften på 2010- och 2020-talet.

ArPL-avgiftens utjämningsdel är bunden till arbetstagarens ålder och kön. Den fastställs så att ArPL-avgiftens hela belopp blir oberoende av kön och ålder. Skillnaderna i utjämningsdelen kompenserar alltså de skillnader i ålderspensionsdelen som beror på att den genomsnittliga livslängden för män och kvinnor är olika.

Beräkningarna och prognoserna för bestämningen av utjämningsdelen görs på Pensionsskyddscentralen. I prognoserna om utjämningspensionsutgiften beaktas lagändringar och antaganden om samhällsekonomins utveckling, t.ex. höjningen av inkomstnivån, inflationen, lönesummans ökning, arbetslösheten.

Läs mer:

Avgiftens övriga delar består av

  • omkostnadsdelen
  • lagstadgade avgifter och
  • premieförlustdelen.

Omkostnads- och premieförlustdelen kan vara olika för olika arbetsgivare, bl.a. beroende på arbetsgivarens lönesumma som betalats till de anställda.

I de lagstadgade avgifterna ingår

  • Pensionsskyddscentralens kostnadsandel
  • justitieförvaltningsavgiften (för Besvärsnämnden för arbetspensionsärendens kostnader) och
  • finanstillsynsavgiften.

Kundåterbäringen innebär en sänkning av arbetsgivarens avgift och den är beroende av både hur god avkastning arbetspensionsanstaltens placeringar ger och hur effektivt arbetspensionsanstalten sköter försäkringarna och pensionerna. Kundåterbäringar betalas till avtalsarbetsgivare. Om arbetsgivaren byter arbetspensionsförsäkringsbolag, betalas kundåterbäringar i tre års tid från det tidigare bolaget. I början av år 2018 trädde pensionsbolagsspecifika beräkningsgrunder för kundåterbäringarna i kraft.

Beräkningsgrunderna för ArPL-avgiften som arbetspensionsförsäkringsbolagen tar ut av arbetsgivarna bereds i arbetsgrupper som Arbetspensionsförsäkrarna TELA tillsatt, dvs. beräkningsgrundsutskottet och delegationen för beräkningsgrundsärenden. Dessa består av arbetspensionsanstalternas ansvariga försäkringsmatematiker, dvs. aktuarier, som medlemmar och av representanter för Pensionsskyddscentralen och social- och hälsovårdsministeriet som ständiga sakkunniga. Ordförandeskapet i arbetsgrupperna ambulerar mellan arbetspensionsförsäkrarna.

Beredningen av beräkningarna för ArPL-avgiften grundar sig huvudsakligen på statistik, uppskattningar och kalkyler som gjorts på pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen. Det viktigaste förhandlingsorganet vid beredningen av beräkningsgrunderna för avgiften är arbetsmarknadens centralorganisationers pensionsförhandlingsgruppen, vars ordförande är Mikko Kautto.

Med fullmakt av arbetspensionsförsäkringsbolagen ansöker Arbetspensionsförsäkrarna TELA om att social- och hälsovårdsministeriets fastställer grunderna för ArPL-avgiften.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Arbetsgivarens ArPL-avgift till pensionsstiftelse eller -kassa

I pensionsstiftelser och -kassor är försäkringsavgiften en understödsavgift. Den bestäms ändå enligt samma grundprincip som i arbetspensionsbolag: försäkringsavgiften ska tillsammans med placeringsavkastningen täcka de pensioner som bekostas gemensamt och som betalas till pensionstagarna, det pensionsansvar som fonderas, omkostnaderna för skötseln av pensioner och försäkringar samt förluster som uppstår av försäkringsavgifter som inte fås av arbetsgivarna. Beräkningsgrunderna för pensionsstiftelser och -kassor görs upp i överensstämmelse med grunderna för arbetspensionsförsäkringsbolagen av en kassa- och stiftelsegrupp som leds av social- och hälsovårdsministeriet.

Hur SjPL-avgiften bestäms

Nivån på SjPL-avgiften, som följer lagen om sjömanspensioner, bestäms enligt Sjömanspensionskassans försäkringstekniska undersökningar så att avgiften tillsammans med den andel som staten betalar (31 procent av SjPL-pensionsutgiften) och avkastningen på pensionsfonderna räcker till för att täcka utgifterna för pensioner enligt lagen om sjömanspensioner, kostnaderna för utjämningspensioner, förändringen av pensionsansvaren och omkostnaderna. Sjömanspensionskassan ansöker om social- och hälsovårdsministeriets fastställande av avgiftens nivå.  Arbetstagarens andel av avgiften motsvarar arbetstagaravgiften enligt ArPL.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Hur FöPL-avgiften bestäms

Grundprocenten för företagarnas FöPL-avgift bestäms utifrån den genomsnittliga ArPL-avgiften. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer procentsatsen för FöPL-avgiften årligen.

I lagen bestäms också om sänkningen av avgiften för nya företagare: nya företagare som inleder en ny period med företagarverksamhet får 22 procents rabatt på försäkringsavgiften i fyra års tid. Avgiftsrabattens storlek har varierat mellan lagen har varit i kraft. Före år 1992 fanns det en avgiftsrabatt för småföretagare i stället för rabatten för nya företagare.

FöPL-avgiftens storlek har varit knuten till ArPL-avgiftens storlek ända sedan FöPL-trädde i kraft år 1970. Närmare information om FöPL-avgiften och finansieringen av pensionerna enligt FöPL finns på finska i Pensionsskyddscentralens publikation Yrittäjien lakisääteinen eläketurva: työurat, työtulot ja rahoitus.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Hur LFöPL-avgiften bestäms

Grundprocentsatserna för försäkringsavgiften är desamma för LFöPL-försäkrade företagare som för FöPL-företagare. Avgiften för LFöPL-försäkrade är emellertid också beroende av den försäkrade arbetsinkomstens storlek utöver den försäkrades ålder.

Den sänkta LFöPL-avgiften är 54 procent av grundprocenten och den tillämpas på LFöPL-arbetsinkomster som är lägre än 27 882,12 euro (2020). En avgift enligt grundprocenten ska betalas för arbetsinkomst som överstiger 43 814,83 euro. För arbetsinkomst mellan dessa belopp stiger försäkringsavgiftsprocenten enligt en glidande skala. Det innebär att alla LFöPL-försäkrades verkliga försäkringsavgiftsprocent ligger mellan den sänkta LFöPL-avgiftsprocenten och grundprocenten. De sänkta avgiftsprocenterna har varit i kraft ända sedan LFöPL trädde i kraft. När lagen trädde i kraft motiverades sänkningen av avgiften med småbrukens svårigheter, en problematisk åldersstruktur bland lantbrukarna och lantbrukspolitiska skäl. Sänkningen har minskats från den ursprungliga under årens lopp.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Hur pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund bestäms

Ett medlemssamfunds lönebaserade pensionsavgift bildas av en arbetsinkomstbaserad pensionsavgift som är lika stor för alla arbetsgivare och en arbetsgivarspecifik invalidpensionsavgift. Den arbetsinkomstbaserade pensionsavgiften motsvarar till sin nivå den uppskattade genomsnittliga totala ArPL-avgiften utan den uppskattade genomsnittliga invalidpensionsdelen i ArPL-avgiften. Invalidpensionsavgiften bestäms utgående från arbetsgivarens invalidpensionsrisk och har i genomsnitt samma nivå som den genomsnittliga invalidpensionsdelen i ArPL-avgiften. Medlemssamfundets lönebaserade pensionsavgift inkluderar också arbetstagarens pensionsavgift. Procentsatserna för arbetstagaravgifterna är desamma som för övriga löntagare.

Stora arbetsgivares invalidpensionsavgift bestäms helt enligt arbetsgivarens invalidpensionsrisk, medelstora arbetsgivares delvis. Små arbetsgivares invalidpensionsavgift är lika stor som den genomsnittliga invalidpensionsavgiften inom systemet. Arbetsgivarens invalidpensionsrisk fastställs utifrån fulla invalidpensioner och rehabiliteringsstöd som börjat under de två senaste åren. Delinvalidpension eller partiellt rehabiliteringsstöd som föregår full invalidpension eller fullt rehabiliteringsstöd beaktas såsom en faktor som minskar pensionsutgiften under de 24 sista månaderna omedelbart innan full invalidpension eller fullt rehabiliteringsstöd börjar.

En del av arbetsgivarna betalar också en pensionsutgiftsbaserade avgift som bestäms som eurobelopp. Pensionsutgiftsbaserad avgift betalas av de arbetsgivare som före år 2005 haft anställda som under granskningsåret fick pension som intjänats av arbete inom kommunsektorn.

För pensioner som intjänas inom kommunsektorn har det sedan år 1988 samlats en buffertfond som ska jämna ut avgiftshöjningar. Sedan år 2017 har de influtna avgifterna inte längre räckt till för att betala ut pensionerna, utan en del av pensionerna har finansierats genom avkastning av buffertfonden. Kevas buffertfond hänförs inte till enskilda personer, såsom fonderade ArPL-pensioner. Keva eftersträvar en stabil och hållbar avgiftsnivå.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Hur statens pensionsavgift bestäms

Statens lönebaserade pensionsavgift består av en arbetsinkomstbaserad pensionsavgift och en invalidpensionsavgift, som hos Kevas medlemssamfund. Finansministeriet fastställer den arbetsinkomstbaserade pensionsavgiftens och den genomsnittliga invalidpensionsavgiftens storlek på Kevas framställan. Den arbetsinkomstbaserade pensionsavgiften och de parametrar som behövs för beräkningen av invalidpensionsavgiften fastställs så att pensionsavgiftens uppskattade genomsnittliga nivå motsvarar ArPL-avgiftens genomsnittliga nivå. Procentsatserna för arbetstagaravgifterna är desamma som för övriga löntagare.

Keva fastställer pensionsavgiften enligt grunder som finansministeriet beslutar om.

Läs mer:

På andra webbplatser:

Hur evangelisk-lutherska kyrkans pensionsavgift bestäms

Arbetsgivarna inom evangelisk-lutherska kyrkan betalar en lönebaserad pensionsavgift och dessutom en på kyrkoskatten baserad pensionsfondsavgift, med vilken man tills vidare ökar Kyrkans pensionsfond. Med Kyrkans pensionsfond vill man trygga utbetalningen av pensioner till kyrkans anställda och balansera utvecklingen av församlingarnas pensionsavgifter i framtiden. Kyrkans pensionsfond fungerar enligt en buffertprincip och den hänförs inte till individuella pensionsansvar som enligt ArPL. Arbetstagaravgifternas procentsatser är desamma som för andra löntagare.

Läs mer:

På andra webbplatser:

This is staging